Humaniora i kris

På morgonen den 26 april i år fann humaniorastudenterna, på Carlos III - universitetet i Madrid, att föreläsningssalarna var tomma. På tavlan manades de att ta sig till universitetets Aula Magna. Där befann sig ämnesansvariga för de olika humanistiska ämnena, andra studenter, men även en handfull professorer. Förslaget att avlägsna möjligheten att utexamineras i humaniora hade nämligen surrats på campus i en veckas tid.

Licenciatura en Humanidades är en utbildning som har funnits i Spanien sedan 1993 och där diverse humanistiska ämnen läses parallellt under fyra år. Bland dessa finns exempelvis geografi, historia, socialantropologi, filosofi, lingvistik, filmvetenskap, internationella relationer, samt medie- och kommunikationsvetenskap. Skälen till att utbildningen inte behövs, menar Utbildningskommissionen, är två: dels för att den är allt för generell, dels för att den inte genererar några fasta yrken. Att humaniorastudenterna lär sig kritiskt tänkande och efter examen har möjlighet att bland annat arbeta som översättare, journalister, eller museiintendenter verkar inte Utbildningskommissionen ha tagit hänsyn till. Inte heller tänkte man på att att platserna på de 33 universitet där utbildningen erbjuds varje år fylls.

När mötet i Aula Magna gick av stapeln den där morgonen kl. 09 hade Humaniorakommittén fortfarande inte röstat för eller mot Utbildningskommissionens uppslag. Professorerna menade att alla var i samma båt. De uppmanade studenterna att inte göra ogenomtänkta aktioner innan Humaniorakommitténs beslut hade tillkännagivits. För sammanblandat med en tydlig oro, fanns också ett bestämt engagemang bland studenterna. De mest dedikerade propagandisterna bad samlingen att ansluta sig till den nystartade hemsidan humanistasenextincion humanistas en extinción utrotade humanister och man kom vidare överens om att arbeta fram ett manifest. Två timmar efter mötets start diskuterade man fortfarande exakt hur man skulle gå till väga.

Enligt Bolognaprocessens direktiv ska man alltså verka för att bilda en solid bas för europeisk högre utbildning. Utbildningskommissionen bestämde sig därför dels för att helt sudda bort Licenciatura en Humanidades ur utbildningskatalogen, dels för att låta ämnet konsthistoria ingå i de vanliga historiestudierna, som en optativ kurs. Men även språken drabbas. De 14 språk-, med inbegripande lingvistik- och litteraturstudier, grupperas ihop och reduceras till fyra; spanska, klassiska språk, moderna språk och orientaliska språk.

I mitten av maj voterade Humaniorakommittén för förslaget. Detta var det första steget av tre i en reform som är tänkt att leda till en homogenisering av de europeiska utbildningssystemen och som ska träda i kraft senast år 2010. Det andra steget är Rektorskommitténs omröstning och det tredje är Utbildningsförvaltningens beslut.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. I hela landet samlar, de kanske snart utrotade, humanisterna namnunderskrifter, de skapar hemsidor, kallar till möten och ser till att deras handlingar debatteras i pressen. Vilket de egentligen inte behöver anstränga sig för. I de spanska medierna skrivs det i själva verket dagligen, med en klar defensiv vinkling, om det första stegets resultat.

Ty, enligt avtalen i Bologna ska man se till att utbildningarna i 40 europeiska länder homogeniseras, aktualiseras, samt görs mer flexibla. Något som kan anses vara aningen paradoxalt. För hur kan man både verka för att universiteten ska kunna erbjuda lika studieinriktningar, samtidigt som de ska vara flexibla?

Och vilka består Humaniorakommittén av? Enligt Josep Joan Moreso, rektor för Pompeu Fabra Universitetet, är Humniorakommittén skapad på ett slumpartat vis, det vill säga, efter varje rektors specialitet. De flesta av de åtta rektorerna som sitter i nämnda kommitté basar dessutom över privata universitet, där Licenciatura en Humanidades inte ges stor vikt. En signifikativ faktor som bidrog till att Utbildningskommissionens förslag antogs, menar Moreso El País, 050514.

Slutigen, vad säger studenterna? Enligt manifestet som humanisterna på Carlos III - universitetet överlämande till rektorn försvarade man sin utbildning: "vars huvudsakliga värde finns i studieplanens variation. Arbetsmarknaden får inte vara en avgörande faktor då man värdesätter människors intellektuella formation".

Av Sofia Hadjipetri 30 maj 2005 06:38