Universitet lekskola?

Universitet ska vara en institution för högre undervisning och vetenskapligt forskande. Men idag verkar det vara ett tidsfördriv i väntan på något bättre. Är det verkligen så det ska vara? Tidsfördriv och inte ett superbt tillfälle för ökade kunskaper? Idag finns det inte jobb till alla som utbildar sig. När man är klar och fått sin examen sitter man där och rullar tummarna, för man har kanske tyvärr inte tillräckligt med arbetslivserfarenhet. Så istället söker man jobb som man är överkvalificerad för, och hamnar i moment 22. Moment 22. Moment 22. Moment 22. Där allt upprepas och man bara snurrar och snurrar och snurrar och snurrat utan ett synligt slut. Ingen höjdare alls. Därmed anmäler man sig till att läsa en eller två nya kurser för att ha något att göra om dagarna, men det gör inte saken bättre. Då blir man ännu mer överkvalificerad. Och ekorrhjulet snurrar på i en fart som man inte vill vara med om. Man vill sakta ner för att kunna ta sig ur den, men man hittar inte bromsen eller ett sätt som gör att man kan komma dit man vill i arbetslivet.

Och det där med att universitetet förr i tiden skulle vara något fint och något att se upp till stämmer verkligen inte idag. Visst ska alla ges möjligheten att läsa och fördjupa sig i de ämnen som faller en i smaken. Och det är ju Sverige bra på att göra. Det är bara att titta i alla ansökningskataloger så vet man vad som finns att läsa och fördjupa sig i och förundras över. Men intagningsnivåerna är ibland chockerande låga och de som inte "hör dit" kommer in och sänker nivån på utbildningarna. Så kallade "iq-befriade dönickar" kommer också in. Det leder till att det blir en förlängd förskola eller grundskola; en klipp- och klistraverksamhet med läs- och sångstunder. Vi tar med oss en sak hemifrån och visar våra lekkompisar. För inte alltför många år sedan var ju gymnasiet "frivilligt", men nu är det ett "måste" för att kunna läsa vidare på universitet. Den lekskola eller förskola man började på vid sex års ålder och som varade i nio år är idag tolv årgymnasiet inkluderat, men blir ännu längre om man räknar med åren vid universiteten. Det är tydligt att universitetet har blivit ett sätt för regeringen att gömma en stor del av de 20-25 procent arbetslösa i Sverige. De svenska ledarna biter verkligen sig själva i svansen. Det är alltså tänkt att man skall studera i 15-18 år för att sedan arbeta slaviskt under 35-40 år för att kunna skrapa ihop till en pension och dessutom skrapa ihop tillräckligt med skattepengar för landets välbefinnande.

Till vilken nytta lånar man tusentals med pengar som man inte kan betala tillbaka? Till vilken nytta spenderar man massvis med år med näsan i böckerna och tokläser och våndas inför tentor och kämpar sig igenom alla uppsatser som ska skrivas? Vad lär man sig av det egentligen? Ärligt talat vet jag inte om det lönar sig att genomgå det här. Det verkar som om att arbeta sig uppåt är ett bättre alternativ. Man tjänar pengar under tiden som man klättar på stegen och känner att man är värdefull och betydelsefull och gör något med sitt liv. Ekonomiskt är det faktiskt ett riktigt nederlag för den som väljer att stanna i Sverige. Jämför att arbeta i fem år med att ta studielån i fem år. Skillnaden är uppemot 1 miljon kronor. Hur är det tänkt att få igen de pengarna? Personligen hade jag gärna tagit den miljonen, investerat den väl och slutat jobba många år innan jag fyllt 65.

Livet är till för att levas och inte slösas bort. Även om man lever under tiden som man läser och utbildar dig, genom en himla massa festande, så dödar man sina hjärnceller som kan vara bra att ha i sitt yrkesverksamma liv. Studenttiden ska vara en tid att minnas med glädje, och eftersom studier kräver mycket tankeverksamhet och engagemang måste man få tid till nöje, fester och liknande underhållande saker som får hjärnan att koppla av och njuta.

Se till att höja standarden på utbildningarna och gör universitetsstudier till något prestigevärt. Något som är guld värt och som kan erbjuda oss något som man inte kan få genom att arbeta sig upp, det vill säga nya inspirerande synsätt och tankesätt. Alla utbildningar är inte skit och lekstuga, men tyvärr blir det så när man ska sysselsätta en hop med människor som ska bli sysselsatta på dagtid, och nattetid med pluggande. Visst ska det inte bara innebära blod, svett och tårar, men man ska ändå kämpa för att uppnå bra resultat. Det går ju alltid att sikta mot stjärnorna så når man väl i alla fall trädtopparna. Det är ju alltid en början. För vi vet ju inte hur höga träden blir om man klättrar i rätt träd.

Av Yvonne Björklund 13 maj 2005 14:50