Palestinas okända hjältar

Hjältemod är en av de få saker som förekommer i överflöd i det palestinska samhället - det formligen kryllar av lokala hjältar. Lite varstans tittar deras porträtt ner på en från väggarna, likt helgonbilder, upphöjda från all kritik. Som de flesta idoler med självrespekt är de unga, rätt snygga och välkammade - och i den palestinska versionen framför allt stendöda. En levande person kan aldrig nå samma status som en martyr, även om ett antal år i isoleringscell i ett israeliskt fängelse onekligen kan hjälpa till att bättra på ens rykte och anseende.

Men bakom kulisserna, långt från rampljuset och TV-blixtarna, kan man hitta en helt annan bild av det palestinska samhället - envetna, modiga människor som gör sitt bästa för att hjälpa utsatta individer och för att bygga ett självständigt, fritt och demokratiskt Palestina. Ett Palestina fritt från israelisk ockupation, där mänskliga rättigheter respekteras och där kvinnor inte heller hotas eller mördas av sin familj för att de förlovat sig med "fel" person, utsatts för våldtäkt eller Gud förbjude haft frivilligt sex innan äktenskapet.

I en av de stenlagda vindlande gränderna i Jerusalems gamla stad, långt ifrån Fi, Schyman och gubbslem nåja, från Fi och Schyman i alla fall, mellan klämtande kyrkklockor och skallande muezziner, har den palestinska kvinnoorganisationen "Womens Centre for Legal Aid and Counseling" sin lokala mottagning. Rana, en palestinsk kristen kvinna som jobbar för organisationens sociala enhet, tar emot nödställda kvinnor i ett litet privat och undanskymt rum i källaren.
"En palestinsk kvinna som utsatts för till exempel våldtäkt eller incest befinner sig i en ytterst svår situation", berättar Rana. "Familjen, som i det traditionella arabiska samhället är hennes huvudsakliga stöd, kan bli hennes bittraste fiende om de misstänker att hon inte längre är oskuld. Så det första vi gör med klienter som vänder sig till oss är att förmedla henne till en klinik där hon kan få mödomshinnan återställd, eller en abort om hon är gravid. Det kan rädda hennes liv och ge oss den tid vi behöver för att kontakta hennes familj och kanske lyckas hitta familjemedlemmar och andra i hennes omgivning som är beredda att stödja henne. Sedan kan vi hjälpa henne med den rättsliga processen, om hon väljer att gå till domstol. Vår främsta uppgift är att lyssna till kvinnans individuella behov och vi gör inget utan hennes uttryckliga medgivande."

Centret har tre kontor, i Ramallah, Jerusalem och Hebron, och kan dessutom nås på jourtelefonen "Al-Aman" som sattes upp redan 1991. Men sedan intifadan bröt ut på nytt år 2000 har situationen förvärrats. De israeliska militära vägspärrarna och betongmuren som byggs runt Jerusalem gör det svårt för många palestinska kvinnor från avlägsna byar att få hjälp i tid. Därtill kommer den komplicerade rättsliga situationen i östra Jerusalem gäller israelisk lag, på Västbanken jordansk och i Gaza egyptisk lag, och det faktum att den palestinska myndigheten i praktiken inte har kontroll över området, som till stor del styrs av lokala miliser. Även om kvinnan lyckas att kontakta polisen eller andra myndigheter kan de inte alltid hjälpa henne.

"Att försöka påverka det palestinska parlamentet till att anpassa lagarna till kvinnors rättigheter i linje med FNs rekommendationer är en av WCLACs prioriteter", betonar Rana." Vi försöker också ändra traditionella sociala attityder på olika sätt. En av våra mest populära aktiviteter är "dialogtälten" - en slags workshop, där vi samlar en speciell grupp som till exempel studenter eller hemmafruar, och håller 8-10 möten där vi pratar om allting. Ett av våra mål är att bryta tystnaden om våld mot kvinnor, som ofta uppfattas som en inre familjeangelägenhet som andra inte ska lägga sig i. Ett ämne som ofta kommer upp i de här diskussionerna är skvaller och förtal, speciellt skvaller kvinnor emellan, som kan vara oerhört skadligt. Kvinnor har mördats på grund av rykten som spridits av ren avundsjuka. Vi driver också ett frivilligprojekt för socialarbetare i Hebron där de konfronteras med de här problemen, och sprider regelbundet information i skolorna, för att försöka nå så många ungomar så tidigt som möjligt."

Medvetenheten om så kallat "hedersrelaterat våld" ökar, både globalt och i Palestina. I slutet av mars publicerade Amnesty International en rapport om kvinnornas situation i Israel/Palestinakonflikten med namnet "Konflikt, ockupation och patriarkat - kvinnorna bär bördan", där de också tar upp problemet i sammanhang med de negativa effekter som konflikten och ockupationen har för den palestinska kvinnans situation.. I rapporten konstateras att "antalet klagomål om våld mot kvinnor som registrerats hos polisen är extremt lågt" - under rubriken "familjevåld" registrerades av polisen i Ramallah endast fem fall mellan 2000 och 2004. Vad många hjälparbetare misstänker är att mörkertalet är oerhört mycket större, och att många mord felaktigt rubriceras som "olyckshändelse i hemmet" eller som självmord.

Rana medger sorgset att centret trots sina ansträngningar inte alltid lyckas hjälpa alla kvinnor. "En ung ogift kvinna från östra Jerusalem som våldtagits vände sig till oss. Hon placerades hos en familj i Betlehem, medan vi kontaktade hennes anhöriga.. Familjen samarbetade, lovade att ingenting skulle hända, och efter en tid ville hon återvända hem. Hon började studera och allting såg lovande ut. Några månader senare hörde vi att hon hade dött av förgiftning. Det var hemskt."
Just då ringer Ranas mobiltelefon och hon koncentrerar sig helt på samtalet. Sedan håller hon för luren och kastar en hastig blick på mig. "Ursäkta", säger hon kort. "Vi har ett brådskande fall. De behöver mig."

Jag traskar tillbaka till Jaffa Gate genom de arabiska kvarteren på väg till västra Jerusalem. Det är mitt i den judiska påsken och Jerusalems gator är fulla av religiösa judar på väg till det judiska kvarteret och Klagomuren. Spänningen mellan muslimer och judar brukar slå rekord just vid religiösa högtider, men efter mötet med Rana känner jag inget av den. Snarare påminner atmosfären lite om hur det var före intifadan. Förvånansvärt många vanliga israeler med småbarn i släptåg köper isglass, mjuka leksakskameler, vackra backgammonspel i trä och en eller annan matta av de arabiska försäljarna, som verkar ha vaknat ur sin dvala. Är det ett tecken? Jag vet inte. Men jag tror att om Mellanöstern någonsin ska bli en plats där demokrati och mänskliga rättigheter verkligen respekteras behöver vi många fler som Rana, både i Palestina och i Israel.

Intresserad? Läs
Amnestyrapporten Länk: web.amnesty.org
UNIFEM - Fighting Femicide against Palestinian Women
Länk: unifem.org

Av Anna Veeder 29 apr 2005 14:29