En trevlig kvinnomisshandlare

Han en sådan person som alla tycker om. Han kommer bra överens med män, med kvinnor, med barn, ja, till och med kvarterets hundar gillar honom, trots att han inte gillar hundar. Han ler mycket och är alltid artig, jämt hjälpsam, ständigt generös. Han kan föra politiska debatter utan att harkla sig eller blinka och han kan få dig att skratta hysteriskt så du ramlar av stolen på en minut. Han är den person alla på festen väntar på, mannen som tjejerna vill charmas av och som grabbarna vill vara polare med. Egentligen är killarna avundsjuka, för trots att han egentligen inte är speciellt snygg får han ändå alla brudar han vill. Han klär sig modernt, för sig rätt, håller sig uppdaterad, reser, jobbar och betalar skatt, precis som du och jag och miljoner andra i Sverige.

Han köper rosor till tjejerna, håller upp dörren, betalar på dejterna. En riktig gentleman av den gamla skolan med andra ord. Naturligtvis kommer han även bra överens med sin framtida svärmor. Han tar med sonen till fotbollen och hejar och stöttar med en sådan entusiasm att de andra barnen önskar att han vore deras pappa. Han hjälper dottern med läxorna, pratar om litteratur och lär henne dikter.

En socialt välanpassad man - den perfekta maken och fadern.

Som misshandlar sin hustru. Ibland systematiskt, ibland periodvis. Ofta måste hon sjukskriva sig för att hennes ansikte är blåslaget och svullet. Hennes kropp känns öm av hans sparkar. När hon ska handla mat i livsmedelsbutiken sminkar hon sig omsorgsfullt och nödgas bära mörka solglasögon, på vintern i Sverige. De enda som vet är grannarna. Inte för att hustrun har sagt något, utan för att de hör dunsarna på nätterna när han nyper henne och knuffar ner henne över sängen. Han har järnkoll på familjens ekonomi och frugan måste vid varje tillfälle redovisa alla kvitton. Om hon exempelvis bjuder över en väninna utan att förvarna sin make, är han självklart ytterst behagfull med tindrande ögon, för att när väninnan avlägsnat sig vant ge sin hustru en örfil eller en kick med benet. Han kallar henne fet och oduglig, en idiot och långsam padda. Och han använder sig av barnen när de bråkar, för att han vet att de är det käraste hon har. Barnen förstår inte riktigt varför pappa är så dum mot mamma och så snäll mot dem och alla andra.

När barnens mamma till sist berättar för sina närmaste vänner och bror vad som sker i hemmet tror de inte på henne. Det är ju inte möjligt, han som är så trevlig! Han som alltid ställer upp när något händer. Han som en sån god människa, så intellektuell, så rolig! Till sist, efter tio, år flyr hon. Hon inte bara flyttar, utan bokstavligt talat rymmer från sin egen man. I veckor lyckas hon mot alla odds planera sin befrielse. Och lyckas.

Det här är berättelsen om en helt vanlig man. I Sverige. Igår, idag, imorgon.

Av Sofia Hadjipetri 19 apr 2005 22:35