Missbruka inte hemlöshetsfrågan!

Jag försöker företräda hemlösa människor i ett enda stort förutsägbart cyniskt spel. Ett spel som sker på bekostnad av
människors liv. Jag känner mig som en "pajas", en upprörd sådan som ofarligt artikulerar ett hanterligt motstånd. Jag är inget annat än ett redskap för förtroendevalda om än otrogna politiker. Jag har blivit någon att definiera sig mot. Jag ser mina forna bröder och systrar tröstlöst vandra mellan frivilligorganisationer, portar och offentliga
toaletter. Det är en känsla av maktlöshet som växer inom mig. Det är en ofrånkomlig känsla när man har levt och sett en helt annan verklighet än vad våra politiker och tjänstemän så stolt visar upp. Jag var själv hemlös innan jag fick denna av samhället accepterade "position" som ordförande i "hemlösas förening".

Jag har dessvärre en mycket begränsad auktoritet eftersom jag inte har läst mig till det här. Däremot har jag varit ett levande forskningsobjekt i över 35 år. Politiker kan
visserligen tycka sig ha nytta av mig när de söker sina egna eller partiets kortsiktiga poäng, men jag blir aldrig tagen riktigt på allvar. Inte som t.ex. forskare blir i sin jakt på professorstitlar och doktorshattar. De har studerat statistik och sånt vinner tydligen mer respekt. Inte för att de kommer fram till några resultat som gör att hemlösheten skulle minska, men dom blir publicerade i tjusiga tidskrifter. Tidsskrifter som därefter läses av andra akademiker som någonting väldigt märkvärdigt. För den
hemlöse händer ingenting.

Föreningen Stockholms hemlösa har framfört att det som måste göras åt hemlösheten är att ta fram billiga bostäder där alla är välkomna. Det är det enda som fungerar. Det finns inget annat. När det är gjort finns det dom som behöver stöd i sitt boende. Lägg kraften på detta istället för på kortsiktiga livsuppehållande åtgärder. De åtgärder som idag erbjuds borde vara likställda med psykisk tortyr. Varför reagerar inte alla med avsky emot denna diskriminering? Jag har börjat tappa tron på att det överhuvud taget finns någon vilja. Det har lovats och jag har varit på många möten med "förstående" beslutsfattare. Situationen verkar snarare hållas kvar. Kan det vara så illa att det finns ett intresse av att behålla människor i detta tillstånd? Det verkar så. Alla söker sina statsbidrag.
År efter år. Frivilligorganisationerna gör detta. Men de sätter aldrig ner foten och tillräckligt kraftfullt och
ställer frågan: Varför accepterar vi i ett av världens
rikaste länder ett samhälle där vi som organisation behövs? Visst sätter de ner foten någon gång men då handlar det uteslutande om att få mer pengar till verksamheten. Stampar de för hårt svarar politikerna med hot. Margareta Olofsson v Socialborgarråd, sa vid ett tillfälle till någon från Stadsmissionen som gapade efter för mycket: "Bit inte den hand som föder er." Tyvärr har jag ingen statistik på dessa typer av pinsamma och självutlämnande övertramp som politiker ägnar sig åt när det handlar om hemlöshet. Då skulle jag kanske kunna överlämna dessa till någon
akademiker som vill komma upp sig. Jag kanske skulle kunna tjäna en hacka på detta och själv komma på grön kvist.

Nä! Jag har också hört att det inte går till så men i vårt korrupta system kan man ju faktiskt börja undra. Detta skulle ju för mig likväl som fifflande fackpampar och andra makthavare kunna vara en framkomlig väg när jag inte längre orkar driva denna tröstlösa kamp mot väderkvarnarna. Vem bryr sig? Ingen. Vår känsla för moral, etik och rena händer kan ju inte annat än urholkas när vi dagligen
accepterar att så grova brott mot "de mänskliga
rättigheterna" begås. Föreningen Stockholms hemlösa har genomgående hävdat detta: Bort med härbärgen och hotellboenden som staden håvar in en massa pengar på. Dessa är inget annat än en cynisk variant på "Statliga spel" Här får hemlösa konkurrera med en förnedring som insats. Om någon mot förmodan tar sig ur socialtjänsten klor, då blir de upplyfta som "goda" exempel. Bort med forskning, bort med
frivilligorganisationer och bort med socialtjänsten. De vill inte ändra något i grunden. De lever och parasiterar på utsatta människor. De har bara sin egen karriär för ögonen. Det enda som gör någon skillnad för hemlösa är: Lägg pengarna på egna bostäder och stöd åt de människor som behöver det och som har det svårt att komma tillbaka efter samhällets mobbning.

Av Rolf Nilsson 07 apr 2005 17:11