Förloraren från Nasaret?

Han kom från landet vid Genesarets sjö. Han hävdade visserligen att han var av Kung Davids ätt och stam. Men det var lite prat om det. Han höll till i en snickarbod tills han var nästan trettio och hjälpte Josef. Men hans håg måste ha stått till teologin tidigt, för redan då han var tolv år hade han en diskussion med prästerna i Jerusalems Tempel. En moder Maria kan bli förtvivlad för mindre.

När han borde ha gift sig och stadgat sig för länge sedan, så bröt upp och sade att han skulle ut och predika. En del bekanta tycks ha följt honom en tid och sen gått hem och rapporterat till Maria. Det lät som om det inte gick något vidare för honom, så hon försökte kalla hem honom. Men han var inte en lydig son. Inte ens några utsända kvinnor från ungdomen fick hem honom. För han skulle förkunna att "Himmelriket är nära" för var och en.

Så Jesus gick runt i främst Gallileén där Nasaret och en del andra små städer och byar låg. Under tre år fick han endast ihop 10-12 manliga lärljungar som följde honom tätt, samt en del kvinnor periodvis. Inte mycket att skryta med för en församlingsledare. Allvarligt lagda släktingar försökte få hem dem och lyckades nog periodvis. Några gick hem och skötte fisket ett tag, som de helt oansvarigt lämnat. De hade bara lämnat sina nät, hustrur och barn. Detta väckte givetvis harm. "Följ mig" hade han sagt, som det vore den enklaste sak i världen.

Rykten nådde ända ner till Jerusalem att Jesus botat minst tio sjuka samt upphävt naturlagarna ungefär fem gånger. Ja, stillat stormen och sådant. Det irriterade de politiska och religiösa makthavarna i Jerusalem på Sions höjder, att det enkla folket i norr gick på sådana knep. För att nu inte tala om pratet att han uppväckt den döde vännen Lasarus.

Folk gick ibland i stora skaror många mil för att lyssna på den märkvärdige predikanten. Lärljungarna spred ut rykten om att de var på väg till Betania samt andra ställen och genast möttes Jesus av hundratals där som ville lyssna. Ibland blev det så trångt att han fick använda en klippa som predikostol. Så folk gick sen hem och sa att de lyssnat på rena Bergspredikan.

Saliga äro de... och de... och de, sade Jesus på enklast möjliga sätt. Så det var inte så svårt att teckna ner lite och berätta hemma. Men han sa ofta lite farliga saker så det var bäst att gå hem innan det mörknade. Det var bara de tolv som vågade vara kvar. De visste nämligen att Jesus var avlyssnad av agenter från judarnas stora råd och romarna eget säpo. Ibland hade det blivit trätor med dem. Politiskt obekväma korsfästes dagligen och religiösa överträdare stenades. Bäst att ligga lågt, så Jesus även kallad Kristus, fick inga fler fasta elever.

Då beslutar han till allas förfäran att han ska ridande ta sig in i Jerusalem vid Påsk som var årets största högtid. Inte på en vit häst utan på en klen åsna. För nu skulle man fira befrielsen från träldomen i Egypten, alla rättrogna skulle dit. Rida in var ett livsfarligt företag för nu hade Jesus börjat kalla sig Guds son, ja han antydde att han var Gud själv. Vilket helgerån. Han greps trots att det verkade som han försökte gömma sig i stadsparken Getsemane. Under pinligt förhör under ståthållaren Pontius Pilatus påstår han, att han har upprättat ett Guds Rike här på jorden, dock osynligt för romare och andra hedningar. "Frälsaren" med törnekrona nästan hånar sin plågoande. Pilatus hånar tillbaka med ett anslag "Judarnas Konung". Protest.

Efter några skenmanövrar med "lydkungen" Herodes så avkunnas dödsstraff som verkställs med rutinerat handlag. En del lärljungar tar nu till flykten till ett hemligt rum, andra står en stund på avrättningsplatsen. Petrus, kallad Klippan, ville leva, så han förnekade all kännedom i ärendet.

Några får rätt att ta ner kroppen så den inte ska vanpryda staden under Påsken. Ett tecken på gott samarbete mellan prästerna och Pilatus. Graven vaktas av vana romerska soldater. Trots det så kommer några, sannolikt vimsiga, kvinnor nästa morgon och säger att kroppen är borta och att de kanske rent av mött Jesus levande igen. Tomas och några andra försöker lugna ner sina damer och säger att det givetvis var trädgårdsmästaren de träffat på, för sådana har tidiga vanor.

Tomas, den modige, ger sig ut på stan som en nutida CIA-agent för att avlyssna vad som sägs om den försvunna kroppen med mera. Det var en mängd olika teorier och förslag han hörde. Ömsesidiga konspirationsteorier, kort sagt. Vilka hade stulit kroppen och varför?

Fram på dagen återvänder han till hemliga samlingsrummet för att rapportera om mumlet på stan, men blir avbruten av de andra lärljungarna som säger att de nyss haft sensationellt besök, av Jesus själv.

Tomas tvivlaren eller sanningssökaren, är en lärd man. Han vet att man kan se och höra saker som man så där innerligt vill höra och se. Så det säger han till kamraterna så lugnt och sansat han kan. Men dessa är inte kända för att se syner och berätta sagor. De har säkert varit med om att avslöja falska predikanter som det var gott om på denna tid. Jag tror att Tomas och de andra pratade hela natten om detta. Livskunskap och känslor växlades. Gamla heliga skrifter citerades ur minnet. Höll gamla profetior på att gå i uppfyllelse?

Sedan fortsatte det att hända de mest märkliga saker år 33. Som Matteus, Markus, Lukas och Johannes började nedteckna. Markus var först färdig med sin berättelse år 45. Lukas skrev sitt evangelium så fort han tyckte det var behov av det. Sedan skrev Lukas Apostlagärningarna också, om den första kristna tiden. Dessa berättelser finns samlade i "böckernas bok", så de är rätt lättillgängliga på varje bokhandel.

Berättelsen om Jesu död är egentligen inte så märkvärdig eller unik. Det är fortsättningen som är poängen, som vi försökt ta ställning till i bortåt 2000 år. Sanningen är inte en lätt funnen ädelsten. Men den är värd mödan och priset. En inte så lyckad predikant eller Guds Son är frågan? Vi kan fundera fram till Pingst.

Av Jan Brunnegård 01 apr 2005 15:16