Publikens glädje Captain Zooms mål

Hur många är det som inte har rockat, dansat och skrålat loss till ett coverband när de spelat sin version av sommarhits som Final Countdown, Tusen och en natt, 800 grader och Die Mauer? Ett bra coverband sprider glädje och får upp folk på dansgolvet på både bröllop, sommarbarer och nattklubbar.

Per Hagström spelar i ett coverband som heter Captain Zoom. Han berättar att bandet består av fem personer och att han själv står för gitarr och sång. Han intygar nickande på frågan om inte schlager har blivit mycket populärt den sista tiden. Men han vet inte varför.

- Jag vet inte, det är väl någon sorts nostalgi. Men även de nya låtarna får uppmärksamhet. Det är en musik som är lätt att förstå. Det är ju inte på blodigt allvar. Det är helt enkelt en musikstil som är lätt att ta till sig och nynna med i, säger Per Hagström.

Ett av alla bands problem är att få publiken engagerad, men som coverband gäller det dessutom att få publiken att dansa. Det är ju inte bara en konsert i egentlig mening från en scen till en publik som står packad mot scenen utan målet är att få ut publiken på dansgolvet för att dansa och ha kul.

- Ibland är det jätteroligt och funkar hur bra som helst men ibland är det svårare. Om publiken redan är glad är det lätt att få igång den. Men om den inte är glad så har vi tur som har en väldigt bra sångerska som är väldigt duktig på just det och utstrålar väldigt mycket energi och pratar med publiken.

Kan du nämna någon riktigt lyckad spelning?

- Ja, på Spendrups ute i Vårberg. Där var det så klart väldigt mycket öl och folk var ganska bra i gasen. Det blev världens röj, verkligen. Det var en rolig spelning.

Händer det då att det inte går så bra på en spelning?

- Ja, absolut, det kan gå helt åt skogen. Men oftast upplever man det mest själv eftersom man vet hur det ska låta. Men publiken kan ändå tycka att det var jättebra och sen förvånas man av att arrangörerna tycker det var jättebra och att man dessutom får nya spelningar.

Hur känns det på scenen om det går riktigt bra?

- Om jag ska känna att det går riktigt bra då måste jag känna att det låter bra, att vi spelar lite mer inspirerat och att vi spelar bra låtar som vi gillar att spela. Men en riktigt bra publik som det är världens drag på kan väga upp låtar som man kanske inte gillar att spela.

Är det en kick?

- Ja, det är det. Absolut!

Beskriv mer. Hur är den där kicken?

- Det handlar väl om någon slags bekräftelse. Att publiken älskar det man gör och att man kan underhålla en publik på ett sådant sätt. Den direkta kommunikationen med publiken är väldigt speciell.

Du har ändå haft ett vanligt jobb vid sidan om. Hur känns det då? Blir det speciellt i livet att gå från ett vanligt arbetsliv i vardagen till något helt annorlunda på helger och kvällar? Blir det en sorts verklighetsflykt?

- Ja, det är ju en slags verklighetsflykt. Jag har ju haft ett väldigt stelt och byråkratiskt jobb eftersom jag har jobbat som jurist. Så jo, det är skönt att göra något helt annat. Men jag gillar inte bara att stå på scenen, jag gillar också allt runtikring. Att sitta i restaurangköket i pausen och käka med de andra som jobbar där och att vara en av de som är bakom kulisserna. Man får en helt annan roll än den roll man har i vardagslivet.

Ett rollbyte som känns bra i vardagslivet alltså?

- Ja, det kan man säga och jag har känt att jag
behöver det.

Som coverartist, vad ser du att du har för mission i livet?

- Ja det handlar ju om att roa. Jag, eller vi i bandet har ingen högre ambition än så. Det handlar om att publiken, alltså kunden ska vara nöjd.

Kunden i fokus?

Ja visst, men vi försöker ju ändå spela de låtar som vi gillar att spela. Vi undviker de värsta hatobjekten så gott vi kan.

Per Hagström beskriver också hur bandet tänker för att få folk att dansa. Resonemanget framstår som logiskt och simpelt. I första set spelar de musik med en stadig danspuls som får upp folk på dansgolvet. I andra set kan de sedan spela precis vad som helst för då är folk ändå så jäkla packade, menar Per Hagström, med ett lätt ironiskt och medryckande skratt.

- Men man blir väldigt förvånad över till exempel den äldre publiken för de kan dansa till nästan vad som helst. Äldre är en jätterolig publik och kan dansa till allt från jazz till modern dansmusik och rock. Det gör att det är väldigt roligt att spela för en äldre publik.

Vad säger du då till en musiknörd som tycker att coverartister och coverband inte är riktig musik?

Per Hagström andas ut tungt och suckar.
- Ja, vad ska man säga, skrattar han ironiskt. Jag tycker alltid att det är roligt att se ett levande band och även om man spelar en cover så har man alltid ett eget uttryck och en egen tolkning. Men visst, coverbanden kanske inte driver musiken framåt i någon större utsträckning men det handlar ju om underhållning, inget annat.

Vad är det roligaste med att spela i ett band?

- Det bästa är själva njutningen av att spela och repa. Man repar ju faktiskt mest och det tycker jag är jätteroligt. Det är inte så ofta man har spelning. Du måste njuta av att spela med andra. Njutningen av att spela ihop, det är det som är det bästa.

Arvid Fallström

Utdrag ur radiointervju 22/2-2005

Av Arvid Fallström 04 mar 2005 12:11