Meningslös skräpkritik av feminism

Kritik behövs. Utan kritik kan vi aldrig få förbättring. Utan förbättring får vi ingen utveckling. Utan utveckling så förblir vi stillastående i vårt patetiskt primitiva samhälle.

Men vad är kritik? Är ett meningslöst raljernade vars slutkläm och huvudsakliga innehåll är ord som "feminazis", "könsrasism" och "extrem feminism" detsamma som kritik? Är det kritik när den som påstår sig kritisera överhuvudtaget inte berör kärnpunkter hos det som skall kritiseras utan bara öser ur sig en hoper förolämpningar som hör mer hemma på en lågstadieskolas lekplats än i en seriös debatt?

Absolut inte. Det är inte kritik. Det är skit. Skit leder inte till vare sig förbättring eller utveckling. Skit gör bara en enda sak: stinker.

De som följt mina artiklar vet sedan tidigare att jag inte precis är en av Gudrun Schymans, Margareta Winbergs eller Maria Pia Boethius anhängare. De som läst vad jag skrivit vet att jag starkt vänder mig emot en förklaringsmodell som är lika könsfokuserad som det samhälle den påstår sig vilja förändra. Borde inte jag då tycka att Thomas Mattsson har en riktigt bra artikel när han delar ut sina rallarsvingar mot dessa feminister?

Nej, så enkelt är det inte. Jag anser mig nämligen också vara feminist. Och eftersom Thomas inte bryr sig om att skilja på feminist och feminist - ungefär lika korkat som att inte skilja på politiker och politiker - så betyder det att han svingar även mot mig. Vidare så dränks alla former av seriös kritik när anti-feminister som Thomas Mattsson börjar babbla. Han använder sig av exakt samma felaktigheter som han anklagar Schyman med flera för.

För mer än 2000 år sedan skrev krigskonstnären Sun Tzu att om du känner din fiende som du känner dig själv så kommer du att vinna hundra slag. Men känner du inte din fiende utan bara dig själv så kommer du bara att vinna ett slag, och förlora ett.

Detsamma gäller i debatt. Den som inte känner sin meningsmotståndare och inte kan dennes argument och resonemang bättre än den själv kommer bara att stå still på ett oavgjort.

Thomas Mattsson befinner sig där. Hans argumentation berör inte någon av filosofierna eller teorierna bakom den typ av feminism han försöker kritisera. Han nämner den inte ens vid namn - radikalfeminism - utan tjafsar om "feminazism" och häver ur sig andra ovidkommande tillmälen. Vad får honom egentligen att tro att de som är målet för hans kritik kommer att ta till sig något av det han säger när han uppenbarligen har noll koll på vad det är han kritiserar och bara rapar upp dumheter?

Thomas kan möjligen trösta sig med att han inte är ensam i att inte veta vad det är han kritiserar. Exempelvis Marcus Ottosson här på Sourze gör samma sak. Och många med dem har jag under min tid som feminist och kritiker av radikalfeminism hört snacka rent strunt som inte har med radikalfeminsmen att göra. När då jag som kritiserar Schyman ibland måste ta henne i försvar bara för att det som andra framför är fel, är inte det då ett tydligt tecken på att det som de då kallar kritik inte är det utan bara dynga?

Kritik behövs. Kritik är livsnödvändigt för vårt samhälle och vår utveckling. Därför fortsätter jag att starkt vända mig emot låtsas-kritiker som Thomas Mattsson, Marcus Ottosson med flera. De har viljan och glöden... men god vilja blir utan kunskap och förståelse om den andre aldrig något mer än vild goja.

Av Michael Karnerfors 04 mar 2005 17:36