Utgå inte från våldtäkt

En nyårsafton för preskriberat många år sedan var jag på fest hos min bästis. Jag dansade, pratade och drack medan hon tog fram videokameran och dokumenterade kvällen. Spritintaget inte var särskilt högt, bara kombinerat med trötthet och en dålig mathållning, så vid niotiden gick bandet av. Inte kamerans utan mitt. Jag var helt borta, mindes ingenting. Inga nyårsklockor, inga raketer.

Mitt i natten vaknade jag i grannens säng. Mitt under akten, med grannen ovanpå och i mig. Eftersom det inte var oangenämt fortsatte jag leken. Grannen använde skydd så det fanns inget praktiskt att vara orolig för. Det slog mig aldrig att jag kunde ha blivit utnyttjad. När bakfyllan började göra sig påmind steg jag upp och samlade ihop mina kläder. Jag minns att han sov när jag smög iväg.

Nyårsdagen tillbringade jag och min bästis i sängen. Efter frukost satte hon på videofilmen från festen. Jag fruktade att jag skulle få se mig själv pinsamt full, illamående och sedan medvetslös. I stället fick jag se mig själv glad, social, verbal och strålande hela vägen till tolvslaget. Jag hade till och med firat in det nya året. Jag såg att grannen och jag hade flirtat i början av kvällen. Egentligen hade jag varit mer intresserad av hans kompis men man kan ju inte få allt. Ingen hade kunnat se att jag varit så full att jag inte mindes någonting. Jag skulle alltså mycket väl ha varit kapabel att våldgästa grannen och be honom ha sex med mig.

Min inställning till sex är väldigt avslappnad; är det skönt så är det. Är det inte skönt är det kanske åtminstone intressant. Om sex hade varit mer invecklat, och om jag inte med egna ögon sett hur nykter jag verkat på film så kanske jag hade trott att grannen faktisk utnyttjat mig. Med lite otur hade jag kanske anklagat honom för våldtäkt. Efter den här händelsen insåg jag att det är vanskligt att automatiskt skylla på den andra parten om man har fått en black out och vaknat med byxorna nere. Att man är helt borta betyder inte alltid att man ligger stilla och sover.

Varför kan killar vakna upp bredvid en okänd tjej och ändå inte ångra sexet medan tjejer verkar få panik mycket lättare? Jag anser att en människas personliga ansvar inte slutar existera bara för att man är full. Eller kvinna. Jag tror inte på att kvinnan är oskuldsfull och mannen ond utan att vi faktiskt är ganska lika. Jag är trött på att män tycks ha tagit patent på det snuskiga och pådyvlar kvinnor den rena, fina sexualiteten. Och att kvinnor fortsätter låtsas att de är små älvor som bara lånar ut sin blomma till den de älskar när ljuset är släckt och vinden fladdrar i tyllgardinen. Tjejer är lika snuskiga, råa och brutala, lika porrfixerade och kåta som männen. Inte alla precis som inte alla män men väldigt många. Jag tror också att vi reagerar ungefär likadant på berusning. Vi blir glada och kåta, eller ledsna och aggressiva. I vissa fall har omgivningen inte en chans att märka att en människa inte längre är nykter nog att minnas det han eller hon gör. Om en man i ett sådant läge säger att han är kåt och vill knulla skulle ingen betvivla det. Men om däremot en tjej säger samma sak? Jag vill inte höra "Tjejen, jag tänker inte knulla dig för tänk om du är full och opålitlig. Du vill nog inte egentligen". I min värld är det kvinnoförnedring. En människas ansvar för sina handlingar slutar inte gälla för att man är påverkad av sprit eller annat. Detta gäller i allra högsta grad båda könen.

Så nästa gång en tjej vaknar upp intill en eller flera, mer eller mindre okända killar, kanske hon inte genast måste dra slutsatsen att hon blivit sexuellt utnyttjad. Möjligheten finns att hon har trugat och bett om sex och att hennes vilja har blivit respekterad.

Av Anna Ekelund 02 mar 2005 17:45