Bakom min rygg öser Franz Ferdinand på för fullt, "Its better on holiday" viker mina öron framåt men jag håller blicken stadigt fästad vid Mia Sjögrens artikel "Kvinnor som är pedofiler - finns de?"
Ja, den artikeln hotar att trycka in mina ögon i skallen. Påfrestningar från två håll, men det värsta kommer inifrån -precis som i "Alien" som jag nyss såg lite av på video.
Aaaajjj!... jag hoppas att jag hinner skriva klart... Mia Sjögrens artikel är av högsta klass, synd att hon använder sin talang på ett så fördärvande sätt.
Jag läser vidare på Sourze och finner Billy Butts artikel om oansvariga svenska pappor som skiter i sina barn. DEN artikeln skapar verkligen grogrund för -ja vadå? Inte mår jag bättre av den i alla fall.
Letar lite mer på Sourze, försöker hitta något positivt. Men jag är så illa däran att jag måste spara krafterna till att skriva i stället, jag hoppas ändå att det finns något bra där. Upptäcker att jag inte precis bidrar i den riktiningen just nu, Frank Zappa vrålar "You are an asshole" mot mitt öronbrosk. OK, jag ska försöka le lite.
Jag upprepar mitt mantra och trycker nacken mot stolens ryggstöd, det har alltid givit mig lugn. Dagens dikt, uppfunnen av min son vid fyra års ålder, fullständigar övningen: "Det ångar inni huvudet, ett paddyngel sitter och kissar". Jag älskar honom så att jag gråter vid blotta tanken, men på söndag får jag träffa honom igen.
Jag vet inte vad Butten har för värdegrund, kanske jag måste passa tasken i framtiden eftersom jag inte lever med mina barns mor och inte heller betalar underhållsbidrag. Fast å andra sidan nöjer sig modern med barnbidraget, och vi sköter resten utan mamma statens inblandning.
Mamma och pappa stat/kommun sköter rätt mycket utan min inblandning också. Men de sände idag sin ringaste tjänare, en klassföreståndare, att på sin fritid bekymra sig om min sons välbefinnande.
Vad som är knas får framtiden visa, men jag rannsakar mig själv och anar vad som saknas i min version av folkhemmet. Det finns ingen kvinna i hushållet, grabben skulle ju lika gärna kunna leva med bögar när han är här! Hur bra är det enligt den allmänna mediauppfattningen?
I själva verket är det ännu värre, homosexuella par kan ju åtminstone visa ett kärleksförhållande för barnen. Jag kan älska mina barn som förälder, men jag kan inte använda dammsugaren eller kastrullerna för att ge dem en bild av kärlek mellan människor. Varför kommer "Somebody to love" i stereon just nu...?
Mantrat hjälper inte, det flimrar för ögonen och hjälten tappar sitt skjutvapen, skurkarna snurrar sakta och knivskarpt tre varv i luften innan de sparkar honom medvetslös. Sedan stoppar de undan sina blodiga svärd. Hjälten hinner tänka "varför heter det slida" innan allt blir mörkt.
Jag surfar på internets sexsidor.
Paus... det tar tid att få ordning på känslorna. Billy Idol sjunger "White wedding", kan någon psykolog komma hit och analysera min musiksamling, snälla? Eller ännu bättre, kan Mia Sjögren och några till med hennes åsikter analysera vad som händer när människor slutar älska och respektera varandra?
Jag har sån förbannad otur som blev singel just när det blev populärt att hacka på män.
Av Tomas Engström 11 feb 2005 17:20 |