Fega journalister

Länge och väl kan man diskutera journalistens roll i dagens samhälle. En yrkeskår med en exceptionell kraft att påverka sina adressater. För om någon inbillar sig att det finns ”objektiva” artiklar så är det kanske dags att ta sig en tankeställare. Inte ens den mest ”neutrala” texten slipper undan subjektivitetens spår. Jag menar, trots allt är det en människa bakom de skrivna orden. En människa som via språket utövar inflytande på läsaren.

Därför frågar jag mig: hur går korrläsningen till? Vem lär skribenterna hur man ska utforma en artikel? Vilka adjektiv är OK och vilka är politiskt inkorrekta? Och varför får jag aldrig respons från artikelförfattarna själva?

Nedan följer ett mejl jag skrev till en journalist på DN:

"Hej!
Jag är en journaliststudent som dagligen får DN i postnedkastet och bor i närheten av Kista Galleria. Därför läste jag naturligtvis med stort intresse den artikel du skrev i gårdagens 041219 stockholmsdel.

I texten fick man läsa om Marie-Line Tilly som hade julklappar i bilen värda ca 10 000kr. Hon ville parkera sin bil i Kista Gallerias garage då hon behövde göra ett till kort stopp. Garaget var fullt. Men: "Då stegade en hjälpsam man fram och visade på bruten svenska en ledig plats"

Sedan beskrivs det hur Tilly ser denne hjälpsamme man med "bruten svenska" kalla på en annan man som hon i efterhand misstänker är hans "kumpan". Bilen blir nämligen länsad. Sedan går resten av artikeln ut på att hon, trots många utlandsvistelser, aldrig känt sig så förödmjukad som då. Stölden kändes "personlig".

Jag har också blivit bestulen och vet vilket maktlöshet som åtföljs då man har blivit drabbad. I och med att det är du som har skrivit artikeln undrar jag ändå:

* Av vilken anledning var det nödvändigt att skriva att mannen i fråga talade "bruten svenska"? Skulle exempelvis skånska räknas som "bruten svenska" i det här fallet?

* Finns det några som helst bevis för att det var samme man och dennes "kumpan" redan här skapas misstankarna hos läsaren, då kumpan är ett ord som associeras med kriminella aktiviteter som bröt sig in i Tillys bil?

Journalister har en enorm makt över hur de förmedlar nyheter.
Meningen är att jag ska läsa och lära.
Därför vore jag tacksam för svar.
Bästa hälsningar,
Sofia Hadjipetri"

Jag fick aldrig svar. Vilket inte är första gången. Är det meningen att journalister ska spotta ut artiklar i så raskt tempo att de inte har koll på vad de skriver? Föga troligt. Och man kan ju ifrågasätta varför skribenten inte vill ha en kommunikation med en mottagare. Vari ligger faran?

En månad senare är jag på tunnelbanan på väg mot Kista Centrum. I en fyrklöver i närheten av mig sitter fyra damer i sina bästa år och diskuterar. ”Jo, det var en kvinna som blev av med sina julklappar här nere i garaget. T-i-o t-u-s-e-n kronor“ Huvudskakningar och suckanden. ”Ni ser”, fortsätter den pratglada ”det var en”, så tittar hon sig omkring och märker vilken linje hon åker med ”man som vinkade in henne. ’Kom, kom’, sa han. Sen tog han och hans liga allt” Tanterna suckar igen. ”Nä-ä”, mumlar någon tyst.

Sedan kliver jag ur vagnen. Och förstår att faran ligger i journalistens förmåga att trycka på de rätta knapparna för att framkalla sympati för de egna och antipati för de Andra. Han lyckas. Så, varför ska han då ha en dialog med mig?

Av Sofia Hadjipetri 01 feb 2005 22:43