Fiasko för rättsstaten

Vi är på väg att få en rättsstat som är perfekt på att nagelfara trivialbrott, men usel på att fokusera på de grövsta brotten.

Det är möjligt för en förnuftig åklagare att låta en och annan utredning av vardagsbrott eller trivialbrott gå in i dokumentsförstöraren. Om han eller hon kunde få fast en våldtäktsman eller grov misshandlare på bekostnad av till exempel 1000 futtiga förvanskningar, så skulle det vara ett steg i rätt riktning.

Åklagaren kunde anmoda sin sekreterare att skriva brev till de som undslapp sanktion för trivialbrottet, med innebörden att nästa gång vederbörande gör samma förseelse utgår kraftigare sanktion. Om inte åklagarna kan förmås att ta detta initiativ själva, så får vi hjälpa dem genom direkta påtryckningar och uppvaktningar av politiker.

Låt oss inte köpa argument som att vi har för dåligt underlag för att gå vidare med detta grova brott, utan väljer i stället att ta upp följande fall med bättre bevisläge. Denna rationalisering från åklagares sida är endast ämnad att förbättra statistiken. Ett grovt brott skall alltid prioriteras upp på bekostnad av ett med betydligt lägre straffvärde, för att undvika en fortsatt utveckling på det nuvarande och bedrövliga spåret. Det borde vara en självklarhet överallt, utom hos svenskt åklagarväsende.

Låt oss heller inte låta åklagare och andra jurister komma undan med att det kan vara illa i enstaka fall, men annars skall det vara bra. Det är fel! Tendensen eller mönstret är att åklagarväsende och i någon utsträckning även polisen gör det alldeles för lätt för sig.

Det är nu en utbredd uppfattning att det är en sak att ha rätt och en helt annan att få rätt. Den rättsliga prövningen ses allmänt som ett spel eller en teater, där den med bäst resurser och retorik kan gå fri eller få straffreduktion, emedan den mindre bemedlade åker fast. Det är också signifikativt att ställer man till det riktigt illa för sig, då står stjärnadvokaterna i kö för att försvara en. Man kan sälja intervjuer per check till så kallade granskande journalister, som får tidningsmagnaterna att oförblommerat öppna "lädret". Om man däremot ligger mellan extremerna så går det ungefär som när man är för liten lånekund på banken: man torskar. Om man lånat upp ordentligt stora belopp kan man däremot hålla banken öppen längre än till 15.00 även en fredag. "Öppna en ny kreditlina annars får ni gå hem på måndag", kan man tala om för kamrern och få rätt.

En öppning vore att låta myndigheter som JK och JO få större befogenheter och resurser att lägga kraft bakom orden. Rättegångar får helt enkelt rivas upp och göras om alternativt annulleras i rättssäkerhetens namn. Möjligen kan också vissa av EU:s domstolar tillmätas en högre status för att vårda rättssäkerheten.

En viktig komplettering vore att hantera en serie trivial- eller vardagsbrott med andra, lägre och snabbare sanktioner, som varningar per brev i kombination med kortvarig registrering samt lägre direktböter à la parkeringsböter, i stället för juridiskt ältade och dyra dagsböter. De som sätter i system att begå lägre en serie trivialbrott för att exempelvis tjäna pengar, skall givetvis bestraffas hårdare än de medborgare som gör sig skyldiga till enstaka förseelser. Av detta följer att ett arbete med att definiera trivialbrott och fastställa snabbsanktioner för dem, återstår.

Nu har jag kastat handsken och det återstår att se om någon politiker eller rättslärd vill ta upp den. Och alla ni som har synpunkter på det svenska rättsväsendet: Sjung ut! Ni har kanske konkreta exempel att ta upp. Så här kan vi inte ha det.

Av Thomas Mattsson 31 jan 2005 22:57