Perssons maktkoncentration grund till misslyckande

Sourze ställde samma fråga till Moderaternas ledning som vi tidigare gjort till Vänsterns Lars Ohly: "Det förefaller som om det fram tills alldeles nyss varit tabu för oppositionen att stämma in i kritiken av regeringen för agerandet efter tsunamikatastrofen. Finns det inte en risk för att man uppfattar det som omvänd synism dvs att tystnaden beror på rädsla att förlora politiska poäng? Eller är det så att alla oppositionspartier inte tror sig ha kunnat hantera hjälpen till det nödställda svenskarna bättre än den socialdemokratiska regeringen?". Moderaternas vice partiordförande och utrikespolitikse talesman, Gunilla Carlsson svarar nedan.

Redan på ett tidigt stadium fanns frågor kring regeringens hanterande av katastrofen i Sydostasien. Hanterade de situationen på rätt sätt; tillräckligt kraftfullt, snabbt och effektivt? Men under de två veckor som följde annandagen gick tankarna främst till de många människor som på ett eller annat vis drabbats katastrofen. Den nationella samlingen var ett sätt för oss alla att gemensamt samla kraft för att om möjligt lindra tragedin. Många svenskar gjorde enorma insatser, fanns till hands eller lämnade ett bidrag till hjälporganisationer. Allt detta var nödvändigt och fyllde sin funktion.

Men den nationella samlingen skedde kring offren och hjälpen till dem, inte kring regeringens insatser. När tiden var mogen, med hänsyn till de anhörigas sorg och till regeringens mest akuta insatser, började vi i den borgerliga alliansen också att ställa de kritiska frågorna: Varför tog det så lång tid innan regeringen agerade? Varför brast man i handlingskraft under de första dygnen? Var fanns regeringskansliets katastrofplan? Vilka bär ansvaret?

Vissa svar gick ganska snart att finna. Katastrofarbetets inledningsskede präglades av långsamhet, bristande handlingsförmåga och oklara ansvarsfördelningar grundade i en maktkoncentration hos statsminister Göran Persson. Och trots påpekanden i både utredningar och från riksdagen, har regeringen misslyckats med att skapa en fungerande krisorganisation. Nu har det, med stöd av alla partier, tillsatts en kommission till att göra en oberoende granskning av händelseförloppet - och förhoppningsvis också ge ett svar på ansvarsfrågan. Därmed inte sagt att debatten ska tystna. Vi kommer att fortsätta granska regeringen, och uppfylla vår roll i efterarbetet.

Av Gunilla Carlsson 14 jan 2005 17:34