Tabu kritisera regeringen?

Sourze:
Det förefaller som om det fram tills alldeles nyss varit tabu för oppositionen att stämma in i kritiken av regeringen för agerandet efter tsunamikatastrofen. Finns det inte en risk för att man uppfattar det som omvänd synism dvs att tystnaden beror på rädsla att förlora politiska poäng? Eller är det så att alla oppositionspartier inte tror sig ha kunnat hantera hjälpen till det nödställda svenskarna bättre än den socialdemokratiska regeringen?

Lars Ohly, Vänsterpartiet:
Direkt efter katastrofen i Sydostasien var stödet till hjälpinsatser överordnat allt. Det viktiga var att ge överlevande och anhöriga det stöd, den hjälp och den respekt som de har rätt att kräva.

Det svenska agerandet och samhällets beredskap vid kriser och katastrofer har ifrågasatts. Den kritik som framförts från enskilda drabbade är förståelig. Men den massiva kritik som den senaste tiden framförst i och av media behöver inte alltid betyda att den alltid är rättvis och riktig. Kritiken utgår från att det redan idag går att döma och ställa människor till svars för vad som gjorts eller inte gjorts. Detta är en märklig hållning då vare sig borgerliga partiledare eller statsministern kan ha alla svar på vilka fel som begåtts eller vilka organisationsförändringar som behövs för att bättre möta kriser i framtiden. I så fall skulle ju inga utredningar behövas.

Inom en snar framtid kommer det svenska agerandet efter katastrofen i Sydasien att utredas på olika sätt. Konstituionsutskottet kommer att spela en roll i granskningen av regeringens ansvar. En annan roll kommer medborgarkommissionen att spela, som samtliga partier enats om ska tillsättas. Min utgångspunkt är att man bör invänta dessa utredningar innan vi tvärsäkert kan utkräva ansvar.

Av Redaktionen Sourze 13 jan 2005 15:24