Liten droppe gift. del 2

Jag vaknade på morgonen vid åttatiden och kände mig utvilad trots att jag hade lagt mig sent och sovit oroligt. Kanske Sanna skulle ringa idag, vem vet. Jag hoppades det. Jag skulle avboka studietiden hemma hos Fatima, blev för splittrad av att tänka på båda två. Men det var väl ett bevis på att jag kände mig ensam och tom. Jag gick upp och bryggde kaffe medan jag hoppade in i duschen Det kändes skönt att låta vattnet rinna över hela min kropp. Jag ville ha temperaturen lagom varm inte för hett och inte för kallt.
När jag var klar i badrummet gick jag ut köket och hällde upp en kopp med kaffe. Brukade inte äta något till frukost förutom en kopp kaffe. Jag hade köpt hem vitaminer som jag trodde skulle vara till nytta nu när vintern kom så jag inte skulle bli förskylld, det var väll lite desperat men jag ville inte bli sjuk jag hatade att vara sjuk. Så när jag hade tagit mina vitaminer tog jag av mig badrums rocken och tog på mig kläder. Jag klädde mig varmt och satte på mig snörkängorna.

När jag kom ut var jag glad över att jag tagit på mig så mycket kläder för det var verkligen kallt. När jag kom in i föreläsningssalen tittade jag efter en ledig plats och jag kollade om Fatima var där, det var hon. Jag satte mig på en ledig plats i närheten av Fatima, tänkte att jag skulle prata med henne pausen. Föreläsningen flöt på som vanligt och det blev rast. Alla gick ut för att hämta en nypa frisk luft men Fatima satt kvar. Nu såg jag min chans att prata med henne. Jag gick fram till henne.
- Hej Fatima, sa jag
- Hej Florian, hur är det?
- Jo det är bra med mig. Tyvärr kan jag inte plugga i helgen, sa jag
- Vad synd. då får vi plugga här i skolan istället.
- Ja det går ju lika bra, sa jag
- Ja, sa hon. Då kan jag umgås med min pojkvän hela helgen.
- Har du pojkvän, sa jag förvånat.
- Ja det har jag. Han är världens gulligaste, sa hon.
Då hade hon inte varit intresserad av mig som jag trodde. Det kändes faktiskt bra.
- Tyvärr kan jag inte plugga idag, sa Fatima.
- Okej då får vi göra det någon annan gång i veckan, sa jag.
Nu började folk komma in i salen igen sa jag sa hej då till
Fatima och gick och satte mig på min plats. Vad skönt att hon inte var intresserad av mig på det sättet. När föreläsningen var över åkte jag hem. Jag gick igenom det som Fatima och jag skulle redovisa för jag tänkte jobba på det själv. Pluggade i tre timmar innan jag la av. Sedan kom den vanliga känslan att jag måste göra något. Jag kände mig rastlös. Jag hade inte så många vänner och dom som jag hade bodde i andra städer. Var ganska ensam. Läste mycket för att fördriva tiden och för att jag tyckte om det, men nu hann jag inte för skolan som var ganska tuff, man fick anstränga sig för att hänga med.

Jag var glad att jag kunde betala hyran till min lägenhet även om jag gick på studielån och få lite pengar över.
Jag slog på TV:n och började zappa mellan kanalerna Det var inget intressant på TV:n så jag slog av den. Jag började fundera på om jag skulle ringa någon annan i min gamla klass, det skulle vara kul. Tappade upp ett bad med skum och sedan gick jag och hämtade en skolkatalog. Jag fastnade för Erik. Jag slog upp hans telefon nummer, och skrev ner det på en lapp. Gick in i badrummet för nu var badet klart och det var mycket skum. Jag hade med mig den trådlösa telefonen och lappen. Kröp ner i badet, det var varmt men skönt. Slog numret till Erik
- Hej Erik. Det är Florian från din gamla klass, kommer du ihåg mig?
- Visst fan kommer jag ihåg dig, sa han.
- Hur leker livet med dig då, sa jag.
- Det är bra. Jag jobbar på Operan som scenarbetare, jag trivs med det,
- Vad bra, då kanske man kan få friplåtar av dig.
- Ja det är klart, sa han.
- Har du familj, sambo, flickvän eller är du singel?
- Jag är faktiskt singel, det känns skönt för då kan jag ägna mig åt mig själv utan att ha någon att ta hänsyn till.
- Har du familj? Frågade han.
- Nej jag är singel. Det skulle vara trevligt att ses. Jag har pratat med Sanna om att gå ut och ta en öl.
- Menar du Sanna i klassen?
- Ja. Hon ska ringa mig i veckan om när vi kan ses, du kan ju följa med om du vill, sa jag.
- Gärna Du kan väll höra av dig till mig när du veta närmre.
- Ja, det gör jag. Hej så länge
- Hej, sa han och vi la på.

Bidrag till författarskolan

Av Jonas Lindman 10 jan 2005 00:35