Syrran strandsatt på Sri Lanka

Jag skriver det här 16.24 tisdag eftermiddag. Jag har suttit klistrad framför TV:n i två och ett halvt dygn. Har zippat mellan BBC World, Sky News, CNN, SVT, SR. Det snurrar i huvudet och jag går med tårar i ögonen och en klump i halsen. Min syster, hennes kille och deras dotter på 1,5 år befinner sig på Sri Lanka - ett av de länder som drabbats hårdast av Tsunamin och just nu meddelar ca 19,000 döda. I någon form av hotell-lobby sitter hon tillsammans med de andra svenska turisterna i desperat väntan på att få komma hem. Dom flesta välbehållna, men fruktansvärt chockade.

Några gånger har jag fått samtal från hennes mobil där hon meddelat om hur läget är där. Nu har jag inte hört något på 24 timmar, men tror att hon ändå mår förhållandevis bra.

Sön 26/12 Morgonen Annandag jul: Min syster ringer från sin mobil och berättar:
"Anna, det har hänt något fruktansvärt här. Det har varit en jordbävning. Det kom en jätte våg.

Vi gick bara ut för att lägga våra handdukar för att passa solstolarna innan vi gick in igen för att hämta mer grejer. På väg upp till vårat rum på tredje våningen hör vi ett bullrande ljud och Arvid går ut för att se vad som händer.

En stor jättevåg slår upp över poolområdet, tar med sig solstolar och allt som är löst och flyter sedan genom hela hotell-lobbyn och tar med sig kylskåp, spisar och allt som inte är husgrund iväg bort. Arvid får tag på en pelare som han håller sig i. I honom hänger ytterligare två vuxna män. Anna, jag stod ute på balkongen på tredje våningen och såg hur flodvågen som drog tillbaka förde med sig döda kroppar."

Hon börjar gråta och jag kan inte heller hålla tillbaka tårarna.

Min syster och hennes kille och deras dotter drar sig tillbaka på hotellrummet och under kommande dag får de stanna på hotellet. Dom livnär sig på barnmatsburkar och det flaskvatten dom hade kvar.

Dom är nu i staden Colombo, som inte drabbades av vågen. Men några kilometer utanför staden ligger liken staplade på varandra och stanken är outhärdlig. Colombo är som ett halmstrå som sticker upp ur helvetet. En och en halv miljon människor i Sri Lanka är drabbade.

Mån 27/12 Jag försöker skicka SMS till min syster efter att ha pratat med Fritidsresor om när dom kan få komma hem. Dom meddelar att det är många som vill hem och det kan bli svårt att komma med på det första planet. Kanske får dom vänta till på fredag. Jag skriver i mitt tionde SMS till henne:

6-700 sv. förm.döda i Thai. Prio där. Kram A

Att skrapa fram flygplan för hemtransport har visat sig vara övermäktigt för resebolagen. Är det konstigt? Alla vill ju hem. Tyckte UD och regeringen i inledningen av denna katastrof att det var resebolagens sak att ta hem alla svenskar eller?

I går eftermiddag ringde jag en väninna som jobbar på UD men var i Turkiet och frågade henne varför dom inte skickar ner ett Herkulesplan till Thailand. Hon ringde sina kollegor i Sverige och jag fick senare tre anledningar som svar: Dom behöver gå ner och mellanlanda fyra gånger på sträckan till Bangkok. Den är inte gjord att ta passagerare. Den bullrar.

OKEJ! Men Italien skickade vad jag vet just ett Herkulesplan. Något av nytta kunde den väl fyllas med!!! Ambulanser, sjukvårdsutrustning, kläder, vatten mm.

Varför installerades inte en kontakt mellan resebolag och regeringen förrän under måndag eftermiddag? Efter det att Lottie Knutsson från Fritidsresor vädjat till regeringen och UD i SVT?

Regeringen med Göran Persson i spetsen sitter och mumlar i skägget under presskonferenser och verkar allmänt irriterade för att reportrar ställer så många svåra frågor. Den svåraste frågan av alla: Hur många döda svenskar? Nja ett tiotal, svarar han men tillägger att siffran kan stiga kraftigt. Men herregud regeringen och UD, det fattar vi redan. Vi är inte dumma. Vi såg redan det inslaget på SVT under måndagskvällen, där en hotellägare från Khao Lak berättade att han sett hundratals döda kroppar och helt raserade tre- och fyravåningshotell i Khao Lak. Det inslaget fick vi bara se en gång - varför kan man undra. Varför gick man inte redan under måndagskvällen ut med ett allvarligt meddelande och säga som det är: av de 1500 saknade svenskarna är saknade och många av dom kan vara döda. Istället hör vi dessa ord på Sky News och BBC World.

Ibland verkar Sverige vara en gammal Sovjetstat, där informationen går långsamt, långsamt och ska tuggas genom den byråkratiska apparaten. Det är tur för Sverige att vi har Aftonbladet.se och Expressen.se. Platser där kommunikationen flyter snabbt. Där det meddelas och inte undanhålls. Det hade varit bättre om Lottie Knutsson från Fritidsresor helt tagit över kontakten med svenska folket. Göran Persson sitter och pratar i slow-motion. Herregud, det blir inte lättare för folk att ta in vad som hänt bara för att han sitter och mumlar sådär långsamt!

Nu håller jag på att packa en väska för att snart åka till Arlanda och se om min syster är med på det planet. Har ringt UD för att fråga om hon är med på det planet. Dom kan inte meddela förrän planet landat på Arlanda säger dom! Men då vet jag ju inte om jag ska åka ut för att möta henne där idag, eller imorgon eller på fredag. Hur tänker dom?

Till alla på denna jord som har blivit av med sina kära sänder jag min tanke nu. Världen gråter idag.

Av Anna Drangel 28 dec 2004 18:55