Död åt manligheten - leve Mannen!

Det har diskuterats mycket om feminism och manlighet de senaste månaderna. Det har hackats och malts, förvrängts och förenklats. Manligheten är under attack och vi män ska ta ett kollektivt ansvar för det den ställt till med.

Men ska jag ta det som ett hot? Är det en krigsförklaring mot mig och det jag står för? Jag tar det inte så för är det något som jag känner att jag redan i unga år förkastat och stöpt om i en ny gjutform så är det manligheten. Men jag är ingen fjolla. Jag gillar att meka, se på motortävlingar och dricka öl. Och jag styrketränar varje dag.

Jag har aldrig passat in i den konventionella manligheten, den manlighet som i mina ögon producerats av media. Den har aldrig gett mig en identitet eller roll som jag känt mig trygg i. Visserligen har den ofta gett svar på hur jag ska agera och hur jag ska vara men det förutsätter också frånvaro av all form av rationellt, logiskt och humant tänkande. För dig som är intresserad så tänker jag här lägga fram de delar av den manlighet, skapad av media, som feminismen gärna kan slakta.

När mediaindustrin skildrar mannen i sexuella sammanhang så är det en individ, driven av en stark sexualitet som på olika sätt måste fixa till sig lite sex. För denne man är sex en konsumtionsprodukt som man antingen måste köpa eller ta om man är fräck och enträgen. En man kan inte ha en stolthet för sin egen sexualitet utan måste ständigt pocka, fråga, lura, övertala, köpa och i värsta fall våldta. Mannen är driven av att hela tiden få utlösning, högt och lågt.

Porrindustrin försöker också framställa sex som något som man köper och konsumerar, ungefär som man dricker en öl. Liksom att det kan vara kul med ölhävartävlingar så utnyttjar man gruppsex som något dito. Men det gruppsex som framställs är väldigt fattigt och ensidigt där kvinnor är föremål för diverse beröring och andra aktiviteter av dels andra kvinnor, dels män. Männen däremot är bara där med sina händer, tungor och snoppar. Och männen sätter på många kvinnor som ligger som stationer placerade i ett rum. Kvinnorna kan ibland vara upplagda på rad, klara för påsättning av den som behagar. Det framställs som ett överflöd av lyxigt sex utan motkrav mot det som konsumenten representerar.

Om jag blir ständigt itutad i mig att jag måste ta för mig, att en man måste få ut det han har inom sig, att en mans sexualitet är onkontrollerbar. kan inte våldtäkten kännas mer naturlig då? Och man kan vända på det hela och fråga sig om nu inte medias attityd om mannens sexualitet inte var den besinningslöst utagerande, skulle det innebära att antalet våldtäkter var betydligt mindre?

I de hårdkokta actionfilmerna talar mediaindustrin om mannen som trotsar alla naturlagar och spräcker alla gränser i sin strävan efter en så enkel sak som hämnd. Plötsligt, då den hemska fienden har gjort något riktigt dumt, gått över en helig gräns som är allt annat än konkret. Då går mannen ut i krig. Och i det
tillståndet är han oresonlig, ologisk och onåbar för veklingsnack. Han osidosätter alla regler, allt rationellt tänkande och sunt förnuft utan ägnar sig istället åt att agera och bruka våld. Han går ibland ihop med flera edsvurna, men oftast är han ensam. Och som ensam måste han vara stark i sin idiotiska övertygelse, för ingen annan går att övertala till att delta.

Och i detta sinnessjuka tillstånd så vinner han allt. Ära, återupprättelse och erkännande. Allting faller på plats, alla inser plötsligt vem fienden är och denna fiende har max otur och förlorar allt. Hela dess oslagbara krigsapparat och omätbara makt har fallit ihop som ett korthus.

Om jag nu blir ständigt itutad att jag kan trotsa alla lagar och regler och använda omåttligt våld mot något som jag för tillfället anser har gått över gränsen, är det så konstigt att jag efter ett par öl på krogen sätter en fot i huvudet på killen som försöker gå före mig i toalettkön? Och om man vänder på det: Om medias bild av mannen skulle vara en individ som vinner allt med hjälp av list och undvikande av våld, skulle antalet misshandelsfall vara mindre då? Kan det t o m vara så att vissa män ger sig rätten att agera med nävarna för att deras tolkning av sin manlighet ger dem rätten att göra så?

Och var finns kvinnan hos mediamannen? Hur ser han på henne och vilket värde får hon? Är hon bundsförvanten som tillsammans med mannen mejar ner stridsvagnar med bazookas? Är hon fienden som är oövervinnerlig fram till 3 minuter innan filmen tar slut? Nja, låt oss säga att det är komplexare än så. För är det något som är komplext så är det den konventionella manlighetens relation till kvinnor. Först och främst finns det inte en kvinnotyp utan tre. Det finns den rena, diskret sminkade och genomärliga kvinnan som ibland har barn, är lojal, fullständigtoföretagsam, söt helt utan sexuell drift. Denna kvinna ska räddas,
älskas, dyrkas och skyddas ifrån allt ont. Sen finns det den "bitchiga", kraftigt spacklade, svekfulla, illojala kvinnan utan barn som dock har en sexuell drift, kan vara något företagsam. Denna kvinna kan användas till maktsymbolik, sex och i viss mån våldsutövning. Den tredje kvinnan är den asexuella, osminkade med ibland komiska drag och attribut, ibland fet, lång eller kort. Denna kvinnotyp kan vara företagsam men ges i alla fall ingen stor roll då det inte finns någon sexuell spänning. Men ingen kvinna kan vandra mellan dessa roller. Ingen kvinna kan ena minuten vara rolig och fjantig, den andra minuten sexig och efter sexakten den älskvärda.

Om nu dessa kvinnoroller ständigt trycks in i mig att vissa kvinnor ska dyrkas, andra ska straffas och föraktas, speciellt om de visar en sexualitet. Är det då så konstigt att jag våldtar kvinnan som visar åtrå och sexuell kraft? Är det heller så konstigt att kvinnor är portförbjudna ifrån sammanhang där lojalitet, styrka, våld och makt är framstående attribut. Är det så konstigt att jag överhuvudtaget föraktar kvinnor? Och om vi vänder på det och säger att medias bild av kvinnan skulle vara lojal, stolt och rakryggad. Skulle vi då oftare se ett kvinnligt ledargarnityr i alla maktsammanhang ifrån multinationella karteller och maffior till kvarterets kriminella gäng?

Den mansbild som media pumpar ut passar inte mig. Dess infantila manssyn visar bara på förakt för mannen. Jag som man uppfattar mig som mer än det. Och jag hoppas att du, man, som läser det här också har insett detta. Jag hoppas att du känner att du inte är så lättköpt som mediainsdustrin vill tro. Jag hoppas att du höjer dina krav och vägrar passa in i facket som dum, lättlurad och våldsbenägen torsk.Jag är stolt över att vara man. Och jag blir heligt örbannad över att bli sedd av media på detta sätt. Jag hoppas att du också är stolt över att vara man.

Av Johan Wedberg 23 nov 2004 12:51