Höj nivån i jämställdhetsdebatten!

Vem är jag att lägga mig i debatten? Jo, jag gillar att raka benen, jag gillar att programmera, jag gillar att visa mig i en avslöjande klänning, jag gillar när min dejt betalar notan, jag gillar att laga hans bil, jag gillar att bygga hus, jag gillar att sticka och jag gillar att köpa coola verktyg. Jag gillar att ha sexiga underkläder, jag gillar att ha långkalsonger, jag gillar att se på extremsport, jag gillar hästar, jag gillar att tvätta och jag gillar att boxas. Så vem är jag? Mig själv.

Efter att ha lovat denna mig själv att hålla mig utanför den rådande debatten feminister vs ickefeminister, framförallt pga att jag tycker att hela debatten är alldeles för enkelspårig och låg, från båda håll, måste jag nu ändå lägga mig i. Det finns vissa tendenser i diskussionen som gör alltihopa helt omöjligt, och jag vill härmed framföra min huvudsakliga synpunkt på själva debatten.

Jag tänker inte ge mig på den omöjliga uppgiften att reda ut feminismbegreppet, för det är för länge sedan oanvändbart eftersom det missbrukas av både sådana som säger sig vara feminister, och av sådana som säger sig verkligen inte vara feminister. Jag nämner det endast här för att jag vill påpeka att jag tycker att alla borde skrota hela ordet, och istället använda sig av ordet "humanism", när vi talar om orättvisor. Vi är alla människor, och jag tycker att detta ord mycket bättre symboliserar det som vi vill uppnå. Själva ordet feminism är ju redan från början ojämlikt tycker jag, vilket är en fatal miss. Nåja, jag skulle ju inte lägga mig i det där. Move on.

Först ett kort ord om debattens grundval, som alltså borde handla om mer rättvisa för alla, men som för kvinnor generellet handlar om orättvisa mot kvinnor och ilska mot män, och som för män generellet handlar om orättvisa mot män och ilska mot kvinnor. Det är absurt. Vissa saker är orättvisa för en del, vissa saker för andra, och vissa grupper behandlas mer orättvist än andra. För vem och gällande vad tycker jag själv är helt ointressant, och mycket okonstruktivt. Varför skall vi ödsla tid på att kriga mot varandra, det är ju strukturer vi skall förändra, inte män eller kvinnor.

Alldeles för ofta hamnar debatten om sakfrågor, och jag vill gärna istället för det efterlysa en ideologisk debatt, för jag tror att de flestas grundläggande värderingar egentligen stämmer väldigt väl överens, det är bara erfarneheterna som skiljer oss åt, och skall vi utgå ifrån erfarenheter så blir debatten oöversiktlig och fullkomligt substanslös. Att vi utifrån det heller aldrig kommer att kunna enas är väl heller inte så svårt att lista ut.
Sen är det den här skeva utgångspunkten att vi skall förändra samhället så att kvinnorna får chans att bli mer som männen. Män skall minsann veta att kvinnor inte alls vill föda barn och än mindre uppfostra dem, att det faktiskt är något fruktansvärt orättvist att kvinnor måste göra nåt sånt, och därför skall vi anpassa samhället till de som inte alls vill syssla med detta förfärliga. "Kvinnor, upp till kamp för era rättigheter! Låt er inte nedlusas av fördomar om att ni inte duger något annat till än att ta hand om ett hem eller uppfostra barn!" Jaha, vad talar det här om då? Jag tycker det är solklart. Det betyder att man utgår från att det är något besvärligt och orättvist rent biologiskt att vara kvinna. Jösses vad trött jag blir. Istället för att hylla dessa egenskaper så försöker man, från båda håll i denna värdelösa debatt, förbise det som är kvinnor, så att kvinnor skall kunna få mer rättvisa, så att de skall kunna bli män! Åh, jag sliter mitt hår för det är så urbota dumt.

Istället för att be männen raka benen så kvinnorna slipper bli kliade om sina ben i sänghalmen, så måste alla hardcorefeminister odla vildbush både här och där, bara för att bevisa för männen att de kan vara som dem, minsann, och att de inte bryr sig ett skit om att männen tycker det är mysigare med ett par lena ben på sin kvinna. Alltså, båda grupper utgår från män. Männen för att de är män, och kvinnorna för att de tror att de är så trötta på att göra saker för männen. Detta leder ju bara till ännu mer ilska från båda håll, mycket dumt.

Istället för att konvertera patriarketet till något där båda könens egenskaper får samsas, och därmed användas i den ultimata kombination som det blir när man kompletterar två uppsättningar positiva egenskaper, så skall kvinnorna konverteras till män. “För män kan de bli, bara de får chansen!" Suck... Det är ju just detta som alltihopa faller på, för kvinnor skall inte vara män, och män skall inte vara kvinnor obs inget antitrans eller homofobiskt i detta här får man gardera sig det har jag lärt mig! Vi skall alla vara de vi är, och det är först när vi är det, som vi fått total rättvisa vilket aldrig kommer att uppnås, och det är också först då, i den lilla gulliga utopin som jag just sa aldrig kommer att finnas, som vi kan börja snacka om att vårt samhälle är på väg att bli nåt alldeles extra.
Jag efterlyser alltså att vi tar utgångspunkten i människor, i alla de former, och i att alla skall få vara den de är.

Av Havanna Bengtsson 22 nov 2004 12:34