Som att vara i en annan värld

TREVLIGHET OCH EN TILLMÖTESGÅENDE attityd genomsyrar hela det japanska samhället samtidigt som japanerna kan vara tystlåtna och svåra att förstå. Gruppen/kollektivet är - precis som jag hade hört och läst innan - mycket viktig, och den gruppkänslan kan vara väldigt bra om du blir accepterad av gruppen, men bli till något negativt om du hamnar utanför gruppen.

Efter att ha tillbringat drygt ett halvår som utbytesstudent i Japans fjärde största stad Nagoya måste jag säga att det är som att vara i en annan värld och att gå på japanskt gymnasium är nånting helt annat än att göra detsamma hemma i Sverige. Allt går ut på att lyssna på läraren och anteckna. Inget prat eller argumenterande existerar. Lektionerna börjar med "ketsuke", "mokuso" och "rei" vilket betyder att alla ska samla sig, blunda och buga inför lektionen. Sen säger hela klassen "onegai shimasu", ett uttryck för en önskan att läraren skall undervisa oss.

SEDAN HAR VI DET HÄR med språket. Jag har som varandes märklig utlänning en unik ställning här. Inget fel med det, men efter ett tag så har jag börjat önska att folk skulle sluta se så förvånade ut så fort jag säger något på japanska. De förväntar sig helt enkelt inte att en ickeasiatisk person skall kunna deras språk, och sedan utgör man som västerlänning en möjlighet att få öva på sin engelska. I Japan lär man sig engelska först på högstadiet och det gör att kunskaperna i främmande språk är begränsade. Språkundervisningen i skolan kretsar dessutom mest kring grammatik och läsförståelse. Detta eftersom inträdesproven till universiteten är grymt svåra och kräver goda kunskaper i engelsk grammatik. På grund av avsaknaden av tal- och hörförståelse, finns fenomenet
med "engelsklärare". Dessa är oftast unga, utländska, icke japansktalande människor som kommer till Japan för att mot en betalning på några tusen yen i timmen prata engelska med japaner, ofta på specialskolor för vuxna. Detta är en stor industri här och det görs till och med TV-reklam för det.

Man har också eftermiddagsskolor där eleverna får hjälp att träna upp sina kunskaper inför proven. Vi kan ta min kompis Yuki som exempel; hon går i vanlig skola från måndag till fredag, och sedan är det eftermiddagsskola
varje kväll. På lördagar och söndagar är det dessutom extraskola hela dagarna så hon kommer inte hem från plugget förrän vid niotiden på kvällen.

DEN JAPANSKA GRUNDSKOLAN är annars ganska fri och ledig ända tills barnen kommer upp i högstadiet då det är uniform som gäller. Eleverna har heller ingen fritid med svenska mått mätt. Efter skoldagens slut är man medlem i olika föreningar eller klubbar som drivs i skolans regi. Själv har jag valt att gå med i skolans karateklubb och det är träning flera timmar varje eftermiddag om man vill.

Eleverna bär som sagt i regel skoluniform från det de börjar högstadiet tills de slutar gymnasiet. Märkligt nog har japanska skoltjejer i uniform ett rykte om sig att vara extra lössläppta, men det kommer antagligen från den stora mängden sexfilmer/tidningar som är helt dedikerade till historier om skolflickor. Jag måste säga att det verkligen inte är något speciellt sexuellt med dessa kläder även om tjejernas kjolar tenderar att bli kortare och kortare ju högre klass de går i. Det är mer ett sätt att vara hip, på samma sätt som att killarna försöker få sina uniformsbyxor att bli så hängiga som möjligt. Chansen att få göra något intimt med en tjej i skoluniform är hur som helst liten, inte bara för oss utlänningar utan för alla killar.

ALLA DESSA POJK- OCH FLICKSKOLOR, hela systemet
med skoluniformer, och det faktum att det mestadels är kvinnorna som har hand om hemmet och hushållskassan gör att systemet för killar och tjejer är ganska olika. Killarna har mycket press på sig - precis som tjejerna - att komma in på en bra skola och sedan nästa skola och så nästa. De måste sen få jobb på något företag där de sedan helst ska bli kvar hela livet. Kvinnor har en bra plats i arbetslivet men fortfarande så slutar många att jobba när de gifter sig. Kvinnorna har därför inte samma förmåner
som männen eftersom företagen inte vill investera i en person som de när som helst kan förlora. Samma problematik finns ju faktiskt också i Sverige. Detta håller sakta på att ändras men fortfarande är det så i stor utsträckning.

ÄVEN OM JAG som västerlänning har svårt att förstå och komma in i det japanska samhället, och trots att man här räknas och behandlas som ett barn tills man börjar universitetet hemma i Sverige är jag ju myndig, är familjen jag bor hos mycket vänlig och förstående och tillvaron fylld med nya och givande erfarenheter och upplevelser. Jag tänker definitivt försöka återvända hit om några år för att gå på universitetet och utöka mina kunskaper om detta fascinerande land.

Av Dante Fermin 08 nov 2004 22:39