Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Som en ros om hösten

Av mörkret är mig givet
en ödslig kall parad,
av vissna illusioner
i intighetens stad.
Jag trånat efter äkthet,
efter själens Samarkand
- men intet vart mig givet
nej svart var allt jag fann.

Du led som mig jag såg dig,
djupt inne i mitt bröst
- och vad du ville ge mig
till livet mitt din tröst.

Men kom mig inte närmre
ty allt du inte ser,
är inte samma värme
du vill så gärna ge.

Likt en salighetens älva
du svävar med din tro,
medan jag är blott en skärva
- är du en helig bro.

Så trots min trägna längtan
efter något som är rent,
efter evigheters väntan
så kommer du för sent.