Älgslakten - den heliga kon

Jag är en inbiten svampplockare. En ganska fredlig sådan förutom när jag möjligtvis går bärsärskagång mot en samling intet ont anande trattkantareller som sticker upp sina huvuden ur mossan. Men för den som inte är självmordsbenägen är svenska skogar minerad terräng. Det är dags för den traditionella älgslakt... förlåt älgjakten, med allt var det innebär av berusade jaktlag, hetsande hundar, skadeskjutna djur och den traditionella jaktnubben, gärna två eller flera. Prillan under läppen och geväret, som blir en förlängd fallossymbol i ersättning för det lilla naturen utrustat dem med, under armen. En helig ko som beskyddas av självaste knugen Carl Gustaf.

På hösten skimrar naturen i guld och rött, frusna spindelnät glittrar som ädelstenar i en svag höstsols strålar. Skogen står mörk och hemlighetsfull som hämtad ur en John Bauer-saga. Någon gång har jag mött en majestätisk älg som plötsligt klivit fram bakom ett stenblock. Skogens konung, en jätte med krona och tjock päls. Mötet är alltid lika magiskt.. Det är två världar som möts i ömsesidig vördnad och respekt under ett kort ögonblick.

Men det finns många som inte kan acceptera eller förstå mötet. I en av kvällstidningarna stod det om mannen som jagat älg. Och träffat på en hel älgfamilj; tjur, ko och två kalvar. Varpå han skjutit allihop och uppfyllt sin jaktkvot. Nöjd och belåten. Varför är det bara jag som blir tvärilsken när jag läser detta?

Egentligen har jag inget emot älgjakt. När en person själv går ut med sin hund, med ett vanligt gevär och sätter sig på pass. När han kanske skjuter något, kanske inte. Älgen har en sportslig chans. Och visst, argumentet som man ofta får höra tillbaka är "jamen köttindustrin då". Ett ont jämförs med ett värre ont. Långa djurtransporter, hönsfabriker och instängda djur är vidrigt. Men det finns möjlighet att välja bort detta och köpa från lokala bönder åtminstone där jag bor.
Därför: tillbaka till jakten. Stora jaktlag med ett tiotal hundar och flödande sprit gör mig förbannad. Jakthelger med kung, företagsledare och byrådirektörer som hyr in sig för möjligheten att ställa till med blodbad får mig att kräkas. Varje år skadeskjuts mängder med djur, då och då någon hund och till och med en människa - skrönan om mannen som hade skjutit en skrikande svampplockare som utropat "jag är ingen älg" försvarade sig med att han trodde att killen skrikit "jag är en älg" - är visserligen en skröna men utmärkt exempel på hänsynslösheten och intelligensen hos många jägare.

Allemansrätten är begränsad och den höstsköna skogen ett Ingenmansland. Förvirrade svampplockare blir utskällda om de skulle råka stöta på jägare. "Ni har inte här att göra". Under vargdebatten satt arga vargmotståndare och jägare och sade att "de skulle minsann aldrig skicka ut sina ungar i en skog där det fanns varg". Jag skulle aldrig i livet skicka ut varken ungar, hundar eller minsta råtta i en skog där det fanns jägare. Någonstans på vägen försvann respekten för jaktbytet och det levande. Men någonting måste ju en "riktig karl" - eller kvinna - göra för att bevisa sin vissnande manlighet.

Av Ninna Bengtsson 16 okt 2004 08:41