Skumma män som arbetar på dagis...

För 7 år sedan så var jag med och startade upp ett föräldrakooperativ, då dagiset där sonen gick plötsligt skulle slå igen. Ve och fasa, tyckte vi föräldrar. Vår kära lilla barngrupp 17 st och vår kära personalgrupp 4,5 tjänster skulle raderas ut i rymden, och våra små barn skulle glömma de vuxna som givit dem alla dessa härliga intryck och sångstunder och geggamojjalekar i parkerna.

Sagt och gjort, det utsågs en grupp bland föräldrarna som skulle ta sig an biten att stångas med politiker och myndigheter. Det blev lite av ett jävlar-anamma tänkande hos oss, vi ville verkligen lyckas! Och det gick vägen, vi öppnade vårt eget lilla dagis och vi hade lyckats få med oss personalen!

Ibland, när någon i personalgruppen var sjuk så ringde vi en vikariepool och snart hade vi en stående favorit: Johan.
Han var egentligen nyexad civilingenjör men kunde inte få något arbete som det i Stora Staden, så han kom gärna till oss och arbetade. Han älskades av dessa små 17 barn som, på så många andra dagis, oftast levde sina dagar med kvinnor.

Han utgjorde en suverän balans till den grupp kvinnor som arbetade hos oss, vi märkte att det blev ett annat lugn. Barnen kom hem och pratade om Johan och när hans vikariat var slut så var det långa avskedskramar i hallen.

Så kom dagen då Eva personal skulle sluta, hon hade bestämt sig för att bli lyxhustru i Spanien och vi började söka efter en ersättare. Vi skrev i annonsen att vi GÄRNA sökte manlig personal och vi fick flera lovande svar.

Med andra ord så var allt frid och fröjd, ända tills vi i styrelsen på ett föräldrarmöte tillkännagav att vi skulle ha flera arbetsintervjuer med just manliga sökande redan nästa dag. Då hände följande:

En mamma som hade sitt barn på dagis från 07.30-18.00 varje dag, meddelade att hon tyckte det var "jättekul" om det kom en manlig personal, "bara han inte öppnar eller stänger för jag vill inte att FiaLotta ska vara ensam med honom då".

Vi blev rätt tysta runt borden. Förvirrade började vi sedan jämföra med Johan och vi undrade om det varit några problem med honom som vi inte visste om och fick till svar att "jamen honom känner vi ju och han har ju aldrig stängt dagis!"

Det blev en total kollaps den kvällen! Mamman i fråga hotade att ta bort sin dotter från dagiset där hon gått 4½år om vi anställde en manlig personal. Efter någon timmes diskussion kunde hon gå med på att vi anställde en manlig personal OM vi skrev om schemat så att vi skulle ta in mer personal den första och sista halvtimmen på dagen för att FiaLotta inte skulle vara ensam med mannen ifråga... OCH så kunde hon tänka sig att ha kvar barnet om Johan kom istället för någon ny, okänd man.

Vi beslöt att fråga Johan, som blev smickrad över erbjudandet, men ändå ville fortsätta som vikarie ifall ett jobb mer passande hans utbildning skulle dyka upp.

Vi genomförde trots allt intervjuerna och fann, TYVÄRR, att ingen av dessa gentlemen passade in i personalgruppen.
Fast vi var lite sugna på att anställa en av dom iallafall bara för att få knäppa mamman på näsan!

Så det blev ingen ny, manlig personal och guuud vad trist för barnen! Jag läste någonstans om en kille som gick fritidsledarlinjen eller något sådant, som inte vågade ha barnen sittandes i sitt knä under läsningen, för att det inte skulle feltolkas! Har ni hört något så jävla dumt!? Det är ju bara för hemskt! Hur kul kommer det vara för honom att gå ut på praktik och känna att han har "ögonen på sig"?

Angående Johan så fick han äntligen sitt efterlängtade arbete, men inte i Stora Staden, utan han fick flytta 15 mil.

Eva är fortfarande lyxhustru i Spanien vad jag vet, och
FiaLotta heter egentligen något annat och går numera i skolan.

Av Sandra Gustafsson 27 sep 2004 19:12