Direktrapport från folkmordet i Sudan

När ni läser dessa rader har precis kommit hem från flyktinglägren i folkmordets Darfur. Trots att jag tidigare sett den onda bråda döden flera gånger tidigare i mitt liv - genom döende aidsoffer i södra Afrika eller söndertrasade kvinnounderliv på grund av hemsnickrade kulspetspenneborter på Afrikas horn - blev intrycken från Darfur de mest smärtsamma hittills i mitt liv. Flickan på bilden från flyktinglägret Kalma i Nyala med över
840 000 flyktingar dog bara några minuter efter att jag tog bilden. Hon är inte ensam. Offren är oräkneliga. Under sex intensiva dagar har jag befunnit mig mitt i det som av Förenta Nationerna just nu beskrivs som världens största humanitära katastrof. Bara namnet Darfur andas för
världens TV-försedda vidrigheter som massvåldtäkt, svält och död.

Ungefär två miljoner sudaneser i regionen lever under ytterst grymma svältförhållanden vars liv endast hålls uppe genom FN:s och hjälporganisationernas mattransporter. Uppemot 50 000 människor har redan dött. Totalt har 1,2 miljoner individer i regionen brutalt fördrivits från sina hem. Flera hjälporganisationer på plats i Sudan vittnar att tusentals människoliv är helt utom räddning. Säkerhetsrådets resolution 1556, som antogs den 30 juli, definierade konflikten som ett hot mot internationell
fred och säkerhet under FN-stadgans kapitel 7. Resolutionen som gick ut i månadsskiftet augusti/september hotade om bland annat vapenembargo mot den pöbelliknande Janjavidmilisen och andra icke-statliga aktörer i Sudan och med en rad krav på den sudanesiska regeringen som denna måste uppfylla
inom 30 dagar. Men nästan ingenting har hänt. Det är dags att gå vidare.

På plats i folkmordets Darfur tror jag inte längre att det finns någon återvändo. Sudans regering med allierade banditer har orsakat och understött folkmord. Men konflikten har ingen enkel lösning. Å ena sidan är det svårt att se en lösning utan en kommande humanitär intervention. Å andra sidan skulle en intervention kunna förstöra fredssamtalen i södra Sudan där kriget pågått i 20 år och dödat miljoner. Oavsett måste den internationella närvaron stärkas, observatörer slappas in, krigsförbrytare
åtalas och det humanitära biståndet öka radikalt. Afrikas horn kräver en demokratisk Marshall-plan.

Medan världens toppdiplomater i Nigeria dribblar diplomatiskt om folkmordsdefinitioner hinner ännu fler att fördrivas från sina hem och dö av svält. Det är en dubbelskam att människor först skändas och våldtas för
att sedan lämnas att dö i diarré. Darfurs folk är värda ett bättre öde.

Av Birgitta Ohlsson 12 sep 2004 23:59