Rättsliga rådet: sakkunnigt, okunnigt eller...

I somras meddelade Svea hovrätt dom i målet mot Mijailo Mijailovic som befanns skyldig till mord på dåvarande utrikesministern Anna Lindh, men psykiskt otillräknelig vid tillfället för mordet. Påföljden blev därför rättspsykiatrisk vård. Enligt svensk lag råder nämligen "fängelseförbud" om ett brott begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Det behöver således inte röra sig om ett strikt orsakssamband. Om störningen kvarstår vid rättegång och dom kan gärningsmannen överlämnas till rättspsykiatrisk vård i de fall som det finns behov av vård förenad med frihetsberövande och annat tvång. Skulle det dessutom finnas risk för återfall i brott som är av allvarligt slag kan vården förenas med särskild utskrivningsprövning. Det innebär att en förvaltningsdomstol, oftast länsrätten, fattar beslut om frigång, permission och utskrivning, inte den för vården ansvarige läkaren.

Det finns olika former av rättspsykiatriska bedömningar som begärs av domstol och utförs av Rättsmedicinalverket. En "liten sinnesunder-sökning" eller §7-undersökning har oftast en sorterande karaktär och ska svara på frågan om en allvarlig psykisk störning kan misstänkas. Om så är fallet rekommenderas en "stor sinnesundersökning" som numera kallas rättspsykiatrisk utredning RPU. Domstolen kan också vända sig till Socialstyrelsen för att få en oberoende granskning av främst rättspsykiatriska utredningar.

Sådana granskningar utförs av Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor som i dagligt tal benämns "Rättsliga rådet" och som i princip fungerar som en fristående myndighet. I rådet fattas således beslut eller avges yttranden på begäran av domstol eller annan myndighet. Bland besluten kan nämnas tillstånd till abort, sterilisering, insemination eller fastställelse av ändrad könstillhörighet. Rättsliga rådets verksamhet innebär till största delen myndighetsutövning grundad på särskilda författningsbestämmelser. Rådet har fått mycket medial uppmärksamhet i anslutning till enskilda ärenden som Mattias Flinck och Osmo Vallo. I år har de mest uppmärksammade ärendena gällt granskning av den rättspsykiatriska bedömningen av Anna Lindhs baneman liksom den som gäller kvinnan misstänkt för mord och försök till mord i Knutby.

Rättsliga rådet har olika sammansättning beroende på vilken typ av ärende som skall handläggas:

1. Rättsmedicinska och allmänmedicinska ärenden
2. Abort-, steriliserings- och inseminationsärenden samt IVF-ärenden.
3. Rättspsykiatriska och psykiatriska ärenden samt s.k. könsbytesärenden

Ordförande är alltid en jurist med domarerfarenhet. När det gäller psykiatriska och rättspsykiatriska ärenden är rådet i övrigt sammansatt av tre läkare varav en är föredragande, en beteendevetare/psykolog och en lekman/allmänföreträdare. I rättspsykiatriska ärenden skall två av läkarna vara rättspsykiatriker. Den tredje är i regel allmänpsykiatriker. Den så kallade lekmannen är nästan alltid en nämndeman men kan också vara en riksdagsman. Rättsliga rådet har möjlighet att anlita en expert eller sakkunnig vid handläggning av enskilda ärenden. Oftast anlitas ett av de vetenskapliga råden knutna till Socialstyrelsen.

En vanlig missuppfattning är att det hos Rättsliga rådet finns möjlighet att överklaga eller besvära sig över resultatet av en rättspsykiatrisk utredning. Överklaganden ska naturligtvis handläggas inom domstols-väsendet. Som framgått ovan kan Rättsliga rådet däremot granska ett ärende och avge ett yttrande. När det gäller komplicerade frågor som en rättspsykiatrisk utredning utnyttjas nästan alltid en särskilt sakkunnig, ett vetenskapligt råd, som går igenom handlingarna i ärendet och träffar den person som berörs. Yttrandet från Rättsliga rådet utgör ännu ett underlag, en "second opinion", för den dömande domstolen som alltid har sista ordet och som inte är formellt bunden att följa vare sig den rättspsykiatriska utredningen eller ett yttrande från rådet. I praktiken accepterar dock domstolarna utredningar från Rättsmedicinalverket i mer än 90 av fallen och yttranden från Rättsliga rådet i nära nog 100 av fallen - med remarkabla undantag.

Det utförs årligen cirka 1800 §7-intyg och 650-700 RPU. Av dessa RPU har på senare år 35-40 stycken eller cirka 6 blivit föremål för granskning i Rättsliga rådet. Så stor andel som 94 av gjorda RPU godtas således direkt av domstolarna. I knappt hälften av de granskade fallen, eller i cirka 40, har Rättsliga rådet gjort en annan bedömning än den det ursprungliga rättspsykiatriska teamet gjorde. Det kan gälla mindre justeringar som inte ändrar den rättspsykiatriska kategoritillhörigheten men också avgörande ändringar som i förlängningen kan leda till livstids fängelse i stället för rättspsykiatrisk vård eller tvärtom.

En viktig fråga är huruvida lika många ändringar skulle göras av rättsliga rådet om samtliga RPU skulle bli föremål för granskning. Troligen inte eftersom de fall som hänskjutes till Rättsliga rådet är de mest komplicerade och svårtolkade. Rättsmedicinalverkets eget kvalitets-säkringsarbete talar i samma riktning. Utredningarna håller en hög och jämn kvalité och bör i princip kunna betraktas som likvärdiga på de olika undersökningsenheterna. På senare år har emellertid antalet fall per enhet ökat med hård belastning på personalen som följd.

Av Anders Forsman 10 sep 2004 12:39