Kvinnouppror eller bara rädsla?

Margareta Winberg slår på krigstrumman och utropar kvinnouppror. Gudrun Schyman förklarar att svenska män är som talibanerna i Afghanistan. Och Maria-Pia Boëthius tycker att kvinnor skall stoppa upp en hagelpatron i muffen som avskräckning.1 Många hårda ord. En stor styrkedemonstration. Eller kanske inte?

Margareta Winberg är en kvinna med mycket makt. Jämför vi exempelvis med skribenterna på Sourze så har hon tusenfalt mer makt än vad vi har. Med den här artikeln kommer jag att nå ut till en så där max 1000-2000 läsare, troligtvis mycket färre. Winberg kan på en eftermiddag nå ut till över miljonen människor i landet. Om så enbart en tusendel av dessa håller med henne i hennes budskap så har hon fått fler anhängare än jag hade fått även om 100 av mina läsare hade hållt med mig i denna artikel.

Vi har i årtionden lärt oss att männen vid makten är rädda. De är rädda för att bli undanpetade av kvinnorna och därmed förlora makten. Framför allt är de rädda att förlora sina privilegier. Låt oss leka med denna tanke ett tag, och utöka den en smula. Hur är det med kvinnorna vid makten? Har kvinnor vid makten någon att vara orolig över?

Ja, det har de. Deras främsta hot är dock inte män... utan andra kvinnor. Den förra generationen feminister genom sitt kvinnobefriande arbete lustigt nog själva bäddat för sitt fall från makten.

Nästa generation kvinnor och feminister - de som från barnsben läst sig att det är deras rätt att ta för sig - är på väg ut i samhället. Nu kommer de att börja konkurrera om makten. Och då är det inte bara männen som skall flytta på sig, utan även gammelfeministerna. Den äldre generationen har byggt sin feminism på 70- och 80-talets radikalfeminism, vilken särpräglas av kvinnans offer-roll. Men den nya generationen är mer postmoderna feminister än något och sålunda tycker att de gamles prat om patriarkat och könen som homogena grupper är förlegat och trubbigt. De unga och starka vill inte vara offer, de vill ha makt.

Schyman och Winberg har inte män att frukta, utan unga kvinnor. Detta därför att inte nog med att de unga kommer att ersätta de äldre som kvinnor och feminister vid makten, utan även ersätta den feminism som de byggt sin tillvaro på. Deras privilegium som alla kvinnors språkrör är på väg att försvinna. De har anledning att vara rädda, därför att makten är hotad.

I det läget tycker jag inte det är konstigt med kraftiga och löpsedelsskapande uttalandena kommer från den äldre generationen feminister. Vad annat kan de göra än att försöka skrika högre när de håller på att försvinna i bruset från de starka och unga? När de sade att makthavarna är rädda tänkte de förmodligen inte på att det gäller dem själva, men all makt är ju - som kejsaren fick viskat till sig - förgänglig.

1 Länk: etc.se

Av Michael Karnerfors 23 aug 2004 19:29