Regeringsinnehavet säkrat till 2010

Socialdemokraterna har innehaft regeringsmakten i 59 år efter andra världskriget, med undantag av borgerliga regeringar under 9 år. Man kan med fog ställa sig frågan hur detta kan ha varit möjligt. DN ledaren 26/6 anser att "det måste bli en förändring" och menar att eftersom de borgerliga partierna nu är enigare än någonsin tidigare, kan man vänta sig en sammanslagning av dessa och därmed återigen åstadkomma ett regeringssystem som medger växling vid makten. Hur trovärdig är en sådan förhoppning? Trots perioder med stöd från andra partier är det Socialdemokraterna som styr samhället. Ett land som under så lång tid styrs av ett enda parti - oavsett vilket - kan inte må särskilt bra. De borgerliga partierna har visserligen då och då talat om gemensamma valprogram men fortsatt bekämpa varandra inbördes lika mycket som de bekämpat Socialdemokraterna. Ännu finns inga klara tecken på att de förbereder en sammanslagning sv sina partier och allt tyder på att man fortsätter som hittills och vi kan räkna med att Socialdemokraterna behåller makten minst 6 år framåt, alltså till 2010.

DN, ser ut att få rätt i spekulationen om att de samhälleliga strukturerna anpassar sig till socialdemokratiska värderingar och tänkesätt. Eftersom våra borgerliga partier tydligen inte inser detta är risken för en "enpartistat" påtaglig. Ett gemensamt borgerligt regeringsalternativ inför nästa val kan inte skapas utan att de fyra partierna tar sig i kragen och bildar ett gemensamt parti. Nu vet vi att detta inte kommer att ske. Socialdemokraterna kan i lugn och ro fortsätta att bygga ut sin storfamilj, de vet att framgångarna beror på hur de lyckas behålla sympatierna hos en mängd organisationer som ingår i deras storfamilj. I dagarna har LO lovat fortsatt stöd och partiet är inte sen att kvittera, att låta finansministern besöka LO kongressen, på skattebetalarnas bekostnad visar hur högt de värdesätter det regeringsstöd som alltid ges från den fackliga huvudorganisationen. Wanja Lundby-Wedins generösa löfte inför förra valet - att se till att fackföreningsrörelsen värvade 100,000 nya medlemmar före valdagen - kommer sannolikt att upprepas inför nästa val om man uppför sig väl.

Den socialdemokratiska storfamiljen arbetar aktivt. Ett exempel ges i dagarna varav framgår att medlemmar i fackföreningsrörelsen erhåller särskilda förmåner i en annan av storfamiljemedlemmarna försäkringsbolaget Folksam. Hyresgästföreningen kollade inför förra valet hur stor röstviljan var hos deras medlemmar. Valundersökningen var naturligtvis avsedd att gynna regeringspartiet. PRO är visserligen på papperet neutralt men varför är då ordföranden alltid socialdemokrat. Några exempel; Arne Geijer, LO - ordförande, Lars Sandberg, ordförande i Statsanställdas förbund, Lage Andreasson, ordförande i Fastighetsanställdas förbund.
En rad andra organisationer tillhör sossefamiljan. Några sådana är : HSB, Riksbyggen, Allmännyttan SABO Broderskapsrörelsen , Unga örnar, Konsum, Fonus. Alla med gedigna kontakter med regeringspartiet. I styrelser och verkställande ledningar återfinns gamla och avdankade socialdemokrater som ser till att respektive rörelse inte avviker från de värderingar regeringspartiet har.

Nog förefaller det som att det statsbärande partiet lever upp till sin önskan att styra och ställa för medborgarna från vaggan till graven. Nu gäller det för våra borgerliga partier att göra en kraftsamling för att enligt DN ledaren framstå som attraktivt och trovärdigt för väljarna i nästa val. De bör ha i åtanke att Socialdemokraterna nog inte är så splittrade som DN ledaren antyder.

Av Stig Gustin 28 jun 2004 18:45