Tröjnummer och taktik

Portugal hittade sin form till sist i en av de svängigaste matcherna på länge. Jag hade trott att Spanien för en enda gångs skull skulle komma långt, men förbannelsen håller i sig och jag äter gärna upp det faktum att jag spådde
en semifinalplats. Jag äter även upp att jag inte trodde Rooney skulle lyckas så bra som han har gjort. En tekniskt vanlig spelare som har utvecklats fysiskt väldigt, väldigt tidigt och därför fått träda fram. Men så är det inte. England har bönat och bett Shearer att göra comeback men han behövs inte. Rooney spelar exakt som en ung Shearer med sina kraftiga genombrottsförsök, distansskott
och bra häng i luften. Everton kommer nog inte kunna neka de bud som kommer under Juli på denne guldklimp. England vidare och Svennis är gud. England ut och Svennis hade fått löpa gatlopp och be polaren Abramovic flörta med ryska rymdstyrelsen om en plats på MIHR-2.

Holland spelar just nu totalt utan harmoni och som jag klargjorde tidigare så är det försvaret som är akilleshälen. Sure, två mål men hur kunde två rutinerade och samspelta mittfältare som Davids och Seedorf tappa den matchen. Holland spelade en märklig variant av den gamla 3-4-3 fast här var det mer 5-2-3 med Cocu som libero. Det var ju modigt och personligen älskar jag när liberon inte är någon tillbakadragen riskminimerare utan en lirare - mer om detta härunder - men det blev bara värre. I VM 98 spelade Cocu på topp och gjorde mål. EM - 2000 på mittfältet och nu alltså i försvaret. Holland måste börja plocka fram mittbackar igen och upphöra med dessa ideliga omskolningar. De andas panik. PSVs Kevin Hofland hade behövts i denna match.

Det om matcherna nu över till två andra ämnen för nu tittar vi på Tröjnummer och taktik. Varför har spelare de tröjnummer de har? Jo det skall jag förklara:

I gamla tider hade inte spelarna fasta nummer mellan 1-50 med sitt namn på Ventola har 78 jag vet utan man hade bara 1-11 på planen och 12-15 på bänken därav uttrycket "ta en tröja". Så visst är det så att ordinarie proffs
oftast har ett lägre nummer men det är absolut ingen naturlag. Vieri har alltid 32 i klubblaget och 21 i landslaget och Klinsmann bar alltid nummer 18. I vissa klubbar drar man in ett tröjnummer för att manifestera en särskild gest. Milan använder inte 6 efter Baresis pension och Inter hade
inte nummer 11 på ett par år för att hylla Nacka. Argentina ville sluta använda 10 för att hylla Maradona men fick avslag av Fifa. I södra Europa och i Sydamerika betyder numren mer än Norra Europa.

Lite kort om nummer:

1. Alltid Målvakt.

2. Högerback. Roland Nilsson, Petrescu, Cafu och Gary Neville bär alla nummer 2.

3. Typiskt mittbacksnummer. Hysén, Bjärred, Nikiforov bär alltid numer 3 i landslaget men den kan även hamna på ytterbackar som Winterburn och Babayaro. I Ajax betyder 3 den som styr defensiven och som kan komma ut ur
försvaret med bollen. Den satt där på Rijkaard och Danny Blind.

4. Mittback/defensiv mittfältare. I Sverige har du Björklund, Trym Bergman eller Mjällby som bär detta nummer men ute på kontinenten sitter den ofta på en defensiv mittfältare som Batty, Guardiola men även på offensiva krafter som Gullit & Kanu.

5. Ytterbackar som Heintze, Ljung kan bära fem men oftast sitter den på mittbackar som Adams, OBrien, Mikael Svensson med flera.

6. Mittback/defensiv mittfältare. Bäst konkretiserad av Hierro som kan spela bägge. Desailly, Sammer, Zivkovic är försvarare uppträtt med 6 på ryggen. Sitter även på skavare som Torrado, vår egen Swarre och hans efterträdare
Linderoth.

7. Typiskt yttermittfältsnummer. Ofta Höger. Figo, Zenden, Jensa Gustavsson och Pires är spelare som klär sig bäst i nummer 7. 7 kan även bäras av släpande forwards och fixstjärnor som Henke Larsson och Cantona.

8. Bråkstakenummer. Stoitchkov, Ince, Gazza, Edmundo, Collymore och Paul Scholes är alla fullblodsgalningar som ärar detta tröjnummer oavsett om det gäller anfall eller mittfält.

9. Anfallare. "The number nine". Målgöraren. Ett legendariskt nummer som har burits av allt från Geoff Hurst till Sheraer. Från legendaren Müller till klåparen Jancker. Från Milla till Etoo. Nummer nio är heligt. I Sverige är
vi tillräckligt smaklösa att ge nummer 9 till mittfältare som Ljungberg eller Thern. I bajen så bär vänsterbacken och mittfältaren Hellström nummer 9. Vidrigt.

10. Ett ännu mer magiskt nummer. Kreatören, spelstyraren, den offensiva skaparen. Maradona, Zico, Rivaldo, Zidane, Rui Costa... listan kan göras oändlig. Harr dessvärre burits av Dahlin.

11. Typiskt yttermittfältsnummer. Ofta Vänster. Ofta Teknisk. Nacka, Overmars, MacMannaman har alla burit 11. Sitter även på anfallare. Det går inga naturlagar i det här. Så du kan hitta ytterbackar med nummer 6 på som
Carlos och mittbackar med nummer 9 på som Coventrys Konjic.


Jag fick ett email från Angela som ville veta vad jag menar med "zon" och vad allt detta är. Jo, det är så att det finns två typer av försvar. Låt oss titta på de bägge. Jag vet även att offside är den fråga som orsakar mest förvirring bland alla er som gillar att titta nu när det är turnering med Sverige och inte vill gå så djupt.

Fyrbackslinje som Sverige spelar kallas zonförsvar. Man försvarar en zon snarare än att primärt försöka markera en spelare. Det ser ut så här:

Ytterback - Mittback - Mittback - Ytterback

Här kommer konsten: så fort en passning skall slås så får inte motståndaren vara bakom backlinjen utan han måste ligga i höjd eller strax framför.

Då kliver backlinjen upp synkat och anfallaren står offside. Två berömda backlinjer som gjorde det var Milans Baresi, Costacurta, Maldini och Panucci men mest den legendariska backfyra från Arsenal med Adams som chef som gjorde det berömda offsidetecknet med uppsträckt arm så ofta att han en gång drog axeln ur led. Systemet är bra och de flesta kan använda det. Men måste dock offra fyra spelare till det?

Det andra heter en massa saker men kallas mest "sweeper". De består av tre man. Det finns varianter med fyra och fem men de orkar vi inte gå in på nu.

Det ser ut så här.

Hakkrok ------ Hakkrok
Libero

Här markerar två stycken markerare De kallas hakkrokar i Tyskland de bägge anfallarna tas upp av två markeringspelare som skiter blint i spel och boll. De struntar i offsiden: Den sköts av liberon som även kan och skall kliva fram, delta i spel och anfall. Ytterbackarna är mer en del av mittfältet men när man försvarar så tar de sin position och lyssnar på liberon som är
försvarsorganisatör. Denna roll uppfanns av Beckenbauer och det närmaste man kom en ny sådan var i Sammer även om min personliga favorit är den av Henke uppsnurrade Trifon Ivanov. Han storspelade i EM -96 och var precis så mångsidig en libero skall vara. Ronald Koeman var en annan. Bra markeringsspelare som klarar detta är Pontus Kåmark eller Jürgen Kohler.

Visst tjatar Strömberg på att det alltid går att göra saker bättre men som gammal Zapotek Berömd distanslöpare från 50-talet så värdesätter han löpningar just. Därför oavsett försvar så är det alltid bra med folk från mittfältet som löper in när andra lagkamrater är uppvaktade. Detta kallas att komma i "andra våg" och det kan bli svårare att ställa denne offside eller markera.

Jag tror att framtidens lag måste kunna bägge av dessa eftersom bägge systemen är bra men absolut inte motsäger varandra. De går att blanda eller du kan
göra som Sverige gjorde mot Italien: Gå över till tre backar och då markera lite hårdare.

Har ni somnat?

Av SHQ 22 jun 2004 11:07