Var "barnflickan" störd vid båda brotten?

Undersökningen dvs den rättspsykiatriska undersökningen av den i knutbybymålet misstänkta sk "barnflickan" red anm är tveksam diagnostiskt. Man har inte tagit upp frågan om depressiva vanföreställningar och annat som starkt talar för djup atypisk depression och straffbehov. Man har inte separerat upp tillståndet vid Brott 1 hammaren och 2 skotten, men kommenterar att tillstånden är olika. Det gör man inte heller "halvvägs" in i undersökningen och mot slutet av undersökningen, då "barnflickan" förändras märkbart och får distans till sin egen och pastorns sjuka samspel. Om hon inte var allvarligt psykiskt störd vid Brott 1 kan hon dömas till fängelse för det. Under rättegången framstår "barnflickan" inte alls som allvarligt psykiskt störd och inte heller i slutet av den rättspsykiatriska undersökningen. I så fall kan hon inte dömas till vård, alternativt kan hon släppas ut snabbt om hon döms till vård.

Farlighetsbedömningen är upphängd på bindningen till pastorn och den föreligger knappast i nuläget. Alltså, borde hon inte kunna dömas till särskild utskrivningsprövning dvs om hon döms till psykiatrisk vård kommer man inte kunna låsa in henne, red anm eftersom hon saknar alla andra kända riskfaktorer.

Mest av allt illustreras här den totala vansinnigheten och principlösheten i vårt nuvarande regelverk kring psykiskt störda lagöverträdare - en lagstiftning som utarbetades helt utan psykiatrisk medverkan, som kritiserades hårt när den genomfördes, och som visat sig inte fungera. Politisk prestige hindrar att regelverket ändras. Sverige är en mental enpartistat - att få ledande politiker att erkänna misstag är som att försöka trycka tillbaka tandkrämen in i tandkrämstuben när man väl tryckt ut allt.

Av Sten Levander 27 maj 2004 10:24