På Campus där det är tyst varpå klingande toner utan röster hörs i mörkret...
vi umgås på icq och ICA för att slippa träffas och ändå slippa vara ensamma...
hela denna tillvaros tillsynes insnöade stad i staden… i en bubbla av studentpubar och bibliotekspluggande böcker...
till staden åker vi endast när alkoholabstinensen behöver stillas där det går att köpa berusning på burk
Sedan tränar vi...
för på campus behöver man röra på sig och helst bara inom området...
så dagarna passerar i uppgifter och rutiner för att när helgerna kommer låta blaskig sörja rinna nedför strupen och släppa alla tyglar för att kasta oss in i fel händer och fel tungor...
i ett liv av procenttillflykt...
armar och tungor i tungmål...
allt för att känna mindre bland travar av tanklöshet stress och tristess...
och drinken gör det lättare att släppa på drömmarna för att ta på någon, något...
bara det är allt annat än oss själva.
Vi krälar hem efter krogen och det är lätt att följa med någon hem eftersom avstånden är korta nog när vi ska hem dagen efter och slipper visa den utsmetade gårdagsblicken...
bland halsar och knäskålar skålar vi i salivsvett och saltar redan vidöppna sår...
likt svenssons radhusgrillningar i ren grannsamverkan slänger vi på stekarna till kubbspelarnas tjo o tjim…
för campus är som enda stor festivalfamilj
i staden i staden där "till verkligheten" står klottrat med orange bokstäver vid utgången
Av Weronica Persson 06 maj 2004 16:47 |
Författare:
Weronica Persson
Publicerad: 06 maj 2004 16:47
Ingen faktatext angiven föreslå
Poesiskolan, Poesiskolan, mitt, liv, student, campusklockor, slår | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå