den morgonen

den morgonen
med is över viken

var den morgonen
när sanden hade runnit ur
timglaset;

gnistrande
spridits för vinden
över skären

jag visste det inte
för jag sov ännu
under tjockt duntäcke

du visste;
för du tog på dig skorna
den tjocka jackan
och viljan i ditt bröst var en annan

jag vet att du stannade i hallen
vände dig om och såg på mig

mumlade du;
lilla söta
som du alltid brukade

den glittrande sanden
sveper fortfarande över skären
kan aldrig hållas fast
i knuten hand;
men kyssen som uteblev
fattas mig för evigt

Av Sandra Lundgren 02 maj 2004 17:04