Jämlikhet?! Var god vänta!

Hycklande internationalister & småskurna folkhems försvarare!

Första maj utvidgas EU med ytterligare 10 medlemmar. "Friheternas" EU visar denna gång utan någon skam i kroppen sitt riktiga tryne. I ljuset av de senaste debatterna om de nya medlemmarnas anslutning, låter de tidigare kärlekssångerna om det enade Europa, friheten att röra sig fritt, tryggheten och gemenskapen, in i helvetet falska. EU har aldrig varit något socialt projekt för frihet och jämlikhet utan kapitalets hjärtegosse för att röra sig fritt i hela världen med en inre marknad som garant bakom ryggen.

Det sociala EU, ligger längst ner på prioritetslistan för kapitalet. Den brukar hamna på dagordningen när stora sociala påtryckningar från arbetarrörelsen eller olika folkrörelser trängt tillbaka makthavarna. Annars har EU i grunden funkat som ett nyttigt instrument för att avveckla den tidigare vunna välfärden sakta men säkert. Det finns inga minikrav på det sociala välfärdsplanet inom EU. Det sociala området har varit de enskilda medlemsländernas domän när det har varit fråga om upprustning av det sociala skyddsnätet. Så inga länder har hittills kunnat tvingas till att höja välfärden i sitt land till de andra ländernas nivåer. Konstigt nog har motsatsen gällt indirekt till det europeiska kapitalets förtjusning. Vi ser hur pensionsåldern höjs; den kollektiva sjukvården och undervisningsväsendet kollapsar till förmån för den fräcka och fräna marknaden; arbetsmarknadslagarna liberaliseras; socialförsäkringssystemet urholkas alltmer genom individualiseringen och plånboken får säga alltmer om människors hälsostandard och socioekonomiska trygghet.

De nya ländernas inträde i EU har nu aktualiserat återigen nivåskillnaderna inom det sociala trygghetssystemet. För att hanetera denna nivåskillnad och stoppa farhågorna om en eventuell storm av "socialturism" från de nya EU medborgarna mot de gamla länderna. Två huvudalternativ kan urskiljas ur den pågående debatten. Moderaternas och socialdemokraternas.

Moderaternas ess är internationalism! Ett konservativt parti flaggar plötsligt med internationalism och solidaritet, två begrepp som känns så konstlade och obegripliga när man hör det från kollektivismens och solidaritetens politiska och ideologiska huvudfiender i Sverige. Självklart har moderaterna stått för internationalism i kapitalets tappning. Kapitlet har från begynnelsen velat slopa de konstlade gränserna inför sin rörelse. Gränser har haft betydelse när konkurrensen har känts alltför hotande och kapitalet känt sig tvungen att dra sig tillbaka till tryggare förhållanden på det nationella planet för eventuella omorganiseringar. Men så fort den önskade tryggheten återvunnits riktar kapitalet alltid blickarna bortom de trånga riksgränserna.

Moderaterna sätter sig emot övergångsregler för medborgarna från de nya EU länderna. Sitt motstånd vill de gärna framställa som rena solidaritetsaktionen med de nya EU medborgarna. Men det de förespråkar är egentligen en nedmontering av den svenska välfärden till en "internationell" nivå som i det här fallet är det samma som förhållandena inom de nya EU länderna! Resonemanget är logiskt! För att om de sociala trygghetssystemen i de gamla EU länderna sänks till de nyas nivå, kommer ingen att vilja flytta för att skaffa sig de sociala förmåner som saknas i det egna landet. Moderaternas internationalism är alltså kapitalets gränslösa sång om en så billig och anspråkslös arbetskraft som möjlig. Som bekant har de också varit för fritt invandring sedan långt tillbaka! Men tyvärr inte av idel medmänsklighet utan ur den rena kapitalistiska synvinkeln där samhället inte har något ansvar för individen utan det är individen som får klara sig på egen hand så gott den kan. Moderaterna vill som sagt slippa se invandringsströmmar till Sverige genom att göra Sverige ointressant för kapitalsvaga världsmedborgare. Man slår två bollar med samma slag; blir av med oönskade "socialturister" samtidigt som kapitalet i Sverige vinner tillbaka förlorad mark från svunna tider! Moderaternas internationalism är inget annat än hyckleri när de vill låta det som solidaritetsmedkännande med andra folk.

Socialdemokraternas huvudbry ter sig vara annorlunda. De är bekymrade över "folkhemmet" i Sverige som de tros slå vakt om. De är för införandet av övergångsregler för de nya medborgarnas bosättning i de ursprungliga EU länderna. De vill att dessa medborgare inte skall kunna åtnjuta välfärdsystemet i Sverige med det samma eftersom socialförsäkringssystemet i Sverige, eller de övriga europeiska länderna, inte kommer att kunna klara en sådan påfrestning från de nya EU medborgarna. De skall alltså vänta bakom dörrarna på bättre tider eller tills reglementet har anpassats till de nya socioekonomiska förhållanden.

Precis som Moderaterna verkar även Socialdemokraterna komma med ett logiskt resonemang. De gör det till en enkel matematisk ekvation. Välfärden kostar pengar som man brukar säga och vi har fått redan erfara hur ansträngt den budgeten är. Den tål inga ytterligare påfrestningar, inte minst från hundratusentals förmodade "socialturister" enligt Göran Persson med sitt fiffiga begrepp. Så för att försvara det lilla som är kvar av folkhemmet vill man inskränka rörelsefriheten för de nya EU medborgarna. Det är meningen att de inte skall kunna komma till Sverige och fresta på socialförsäkringarna. Kapitalet därifrån får gärna flytta hit obehindrat och roa sig med svensk arbetskraft men inte de som endast har sin arbetskraft att erbjuda. De får istället stanna i sina hemländer och vänta på det svenska kapitalet som så gärna kommer att flytta hem till dem för deras billiga, lukrativa och rena europeiska arbetskraft! De skall alltså inte behöva göra sig besväret att lämna sina nära och kära när det hungriga kapitalet från EU:s första klass, tänkt sig ändå besöka dem på plats och låta dem åtnjuta rätten att bli utnyttjad in på bara skinnet.

Socialdemokraternas försvar av folkhemmet är inget annat än en social nationalistisk ansträngning. Kapitalet utsuger sina arbetare internationellt. Själva EU:s existens visar det fåfänga i att tänka i inskränkta nationella banor. Den tiden är sedan länge förbi att kunna skydda sig mot kapitalet och den globala markanden med nationella träsvärd! Socialdemokraterna och LO sätter arbetarrörelsen och hela det arbetande folket på bar backe när de riktar folkets uppmärksamhet på snäva och mycket kortsiktiga inhemska perspektiv istället för jämlikhet och internationell solidaritet. Det finns inga garantier för "folkhemmet" i Sverige om kapitalet får bestämma. Så länge det finns låglöneländer, inte mist inom själva EU, kan inte arbetarrörelsen i övriga EU andas lugnt och tro att kapitalet väljer dyrare arbetsmarknadsförhållanden när det erbjuds mycket billigare inom samma geografiska marknad.
För att arbetarklassen skall kunna leva under människovärdigare arbetsförhållanden; för att kunna rädda det lilla som är kvar av "folkhemmet", måste arbetarrörelsen tänka internationellt och vara solidarisk med sina klassfränder utanför riksgränserna. Som minst måste den kräva samma arbetsförhållanden och samma sociala trygghetssystem även för de nya länderna istället för att kapitalet skall tvinga svenska arbetare till samma obefintliga sociala skyddsnivå som i de nya länderna.

Sitt syfte trogen har EU sedan starten tjänat det euroepiska kapitalet och arbetarrörelsen och folkflertalet förlorat i stort på det, steg för steg och på område efter område. Socialdemokratins samförståndspolitik mellan arbete/kapital på det nationella planet och social nationalistiskt perspektiv på klassintressen och ekonomi och solidaritet har förlamat stora delar av arbetarrörelsen. Fackföreningsrörelsen brukar komma med samma argument som kapitalet när den skall förklara sina eftergifter eller överenskommelser med de inhemska kapitalägarna. Argument som "konkurrenskraft", "kapitalflykt", "landets bästa" och "effektivitet" är begrepp som kan plockas lika väl hos arbetsgivarna som arbetstagarorganisationerna. Fackföreningarna skrämmer sina medlemmar lika idogt som kapitalägarna, med den ständigt hängande faran att kapitalet kan packa sina väskor och slå sig ner i en annan ort med billigare arbetskraft. Denna national chauvinistiska perspektiv struntar i hur andra har det utan bara ser till den "egna lilla huset" istället för att se hela världen som sitt, precise som kapitalet brukar göra. Det är inte av barmhärtighet som arbetarrörelsen och folkflertalet behöver vara internationalister och tänka solidariskt utan också av ren självbevarelsedrift.
Inga övergångsregler! Inga som helst försämringar av socialförsäkringarna! Kräv likhet och jämlikhet på alla plan i Europa. Ifrågasätt kapitalet!

Av Soleyman Ghasemiani 28 apr 2004 21:19