Sveriges hippa riksdag

Sveriges riksdagspartier lider av identitetsförlust, detta har lett till att politikerna har distanserat sig från folket, demokratin har tagit skada. Underligt kan man tycka att ingen har gjort något åt saken än. Det borde ju vara lätt att säga "det här är vi" och sedan lite käckt fråga "vem är ni?" för att avsluta med "hej, du tycker som vi, då kan det väl vara en grej att rösta på oss kanske, möjligtvis…" Tvekan som infinner sig i det sista citatet är självklart strategiskt placerat, ett tvekande parti är ett mänskligt parti och då rullar ännu mer röster in till nästa riksdagsval.

Det stora problemet kommer i och med att ungdomar är allt mindre intresserade av att rösta, "det spelar lixom inge roll". Persson försökte locka ungdomen genom att dansa med kossan Doris och rappa med Timbuktu, men det var inte tillräckligt. Vad som lockar ungdomar att rösta på ett parti är att se en partiledare avsluta varenda mening med "typ", "liksom" eller det otrolig hippa "yo!".

Det här lilla draget hade ju löst all världens problem. Valdeltagandet hade åkt upp ovan 90 igen och man hade talat om demokratins återkomst. "The Return om the Democracy" för att göra det lite tuffare. Engelska är ju förbannat tufft, om ni inte visste det redan. Och sen skall den besserwisser som jag är självklart hjälpa till, landet klarar sig inte utan mig, det försöker jag i alla fall övertyga mig själv varje dag innan jag drar Nalle Puh-täcket över mina öron och somnar. Nu har jag ju världens största ego också, så stor att jag har hyrt en extra etta för att den skall få plats, men det spelar ingen roll. Jag hjälper ju till!

Mina damer och herrar, nu när ni är rejält uppvärmda, tillåt mig att presentera Sveriges nya hippa riksdag.

Socialdemokraterna: Vi är ny-demorakti i smyg. Rösta på oss och vi kommer att genomföra alla de känsliga frågorna under socialismens täckmantel. Vaddå? Det har fungerat hittills.

Moderata samlingspartiet: Vete fan vad vi är längre. Reinfeldt håller på att göra oss till något jävla mysparti. Vi skall ju vara den starka högern för fasiken! Å vad mycket ångest…

Folkpartiet liberalerna: Det där med liberalism var ett förbannat smart drag, det måste ni hålla med om. Vi är för regler och tvång, undantagsregler och restrektioner. Men vi heter ju liberalerna så man kan inte anklaga oss för anti-frihet. Bra va?

Kristdemokraterna: Intern hette vi Alf-partiet, men nu har vi inte Alf längre. Vår nya partiledare Vad-han-nu-heter vill att vi skall tona ner det där med kristendomen. Då undrar vi lite grann varför vi finns.

Västerpartiet: Inte-kommunistpartiet. Vi vågar inte stå för vad vi är. Vi pissar ner oss varenda gång någon förknippar vårt parti med kommunismen. Vi har inte kapacitet att säga att Sovjet suger, vi kör vårt eget race. Nä, istället dränker vi oss själva i gamla tider. Vi är Sveriges enda konservativa parti.

Centerpartiet: Vi var för mycket höger innan, så nu måste vi till vänster för att stanna i center. Problemet är att högern och vänstern tycker att vi är förrädare för att vi flyttar runt dit vinden blåser. Det är deras problem, inte vårt. Maud rulez!

Miljöpartiet de Gröna: Grönt är skönt, vi värnar om miljön. Det bästa sättet att göra det på? Inte fasiken är det genom att verkligen värna om miljön, det tror bara idioter. Vårt recept är höjning av alla existerande och icke-existerande skatter, det är receptet på en bra miljö. Tror du oss inte?

Med facit i hand, mina damer och herrar, så har jag inte en jäkla aning om vilket parti jag skall rösta på i de kommande valen. Inte ens skitpartiet Junilistan lockar, kunde de inte ha hetat Juli-, augusti- eller Semesterpartiet istället? Det hade säkert lockat en och en annan dumbom. Eller lockat mig i varje fall.

Av Naseer Alkhouri 26 apr 2004 09:40