Slaget om Troja idag

Illiaden och Odyssèn, tegelstensluntor som skrevs för 2700 år sedan och dessutom på vers. För att citeras utantill i Grekland och användas som förebilder och nationalepos. Redan när Sokrates vandrade på Athens gator var de gamla. Nu är de antika i mer än en mening. Vad har de för relevans idag 2004? Ingen, trodde jag.

Av någon anledning har jag alltid undvikit dem, t.o.m. när jag pluggade klassisk arkeologi. För en tid sedan åkte jag tåg mellan Stockholm och Jönköping och hamnade mittemot en tjej som satt uppkrupen i tågsätet med en kudde, en grön lime-och-kaktus Festis, slitna gympaskor och en bok. Men inte vilken bok som helst utan Illiaden. Djupt försjunken omedveten om tågets takt och vilka städer vi susade förbi. Trist tjej, tänkte jag fördomsfullt.

Några månader senare står jag med exakt samma utgåva i handen inne i en bokhandel. 90 spänn för en samlingsvolym med Illiaden och Odyssén på rean. Ok då, det är i alla fall en klassiker. Och alltid användbar som bokstöd. Den bidar sin tid i bokhyllan mittemellan Ernst Brunners "Edith" och Tolkiens "Sagan om ringen". Till sist veknar jag och ger den ett försök.

Redan efter de första tre sidorna har jag förflyttats till Mindre Asien och staden Troja på 1000-talet f. Kr. Den grekiska hären har slagit läger utanför stadens murar och hjälten Akilles har vänt ryggen åt sina vänner efter att blivit illa behandlad av kungen av Mykene, Agamemnon. Han sitter och tjurar vid skeppen, medan gudar och gudinnor vandrar omkring bland trojaner och greker och styr deras handlingar efter eget godtycke. Det brutala kriget skördar offer på båda sidor och beskrivs i ovanligt moderna ordalag.

I det forntida Grekland var Illiaden ett rättesnöre som beskrev hur unga män skulle bete sig. Viktigast var striden. Dygder som mod, tapperhet i strid och döden framför feghet var störst. Kvinnor hade en helt annorlunda ställning som husmödrar, matronor som sällan lämnade hemmet. Detta gällde förstås ej de mäktiga gudinnorna som är högst närvarande i berättelsen.

Idag kan Illiaden lära oss något helt annat. Männen dör i ära men på ett brutalt och ofta plågsamt vis. Det är spjutspetsar som går rätt igenom skallben, svärd som piercar bröst och skär upp magar så att inälvorna ramlar ut. Krigets vansinne i ett nötskal, eller närmare bestämt på 500 sidor. Men kriget skiljer sig från modern krigskorrespondens. Det är inte frågan om de onda emot de goda även om hemmapubliken håller på grekerna. Båda sidor kämpar tappert och Illiaden beskriver grekernas förtvivlan liksom trojanernas ångest. Ingen är egentligen bättre än den andre, även om hemmalaget slutligen vinner.

Upprinnelsen till kriget är att Sköna Helena, hustru till Agamemnons bror Menelaos kidnappas av Paris, son till Trojas kung. I verkligheten var det troligen mest maktpolitik som spelade in. Våld och hat är grannar med svek och intriger. I många fall initierade av de ständigt närvarande mänskliga gudarna.

Mitt i brutaliteten skildras dock ömsint kärlek och djup vänskap. Kärleken mellan trojanernas store hjälte Hektor, hans hustru Andromache och son Telemachos sammanfattas i en otroligt gripande scen innan Hektor ger sig ut i slaget. Sex och begär glöder mellan Helena och Paris liksom Akilles och slavinnan Briseis.

Slutet är ett nederlag för trojanerna se den trojanska hästen och hämnden blir gruvlig. Förlorarna dödas, kvinnor och barn tas som slavar och förlåtelse finns inte. Hektors lik släpas runt efter ett hästspann som den yttersta skymfen, hans lille son Telemachos kastas utför muren. När slaget är över är gudarna nöjda, slätten täckt av blod och Odysseus ger sig ut på sin resa hem. En resa som varar i 20 år och blir känd som Odyssén.

Slaget om Troja kommer att skildras i en ny film med bl. a. Brad Pitt i rollen som Akilles och Orlando Bloom som Paris. Så varför detta nyväckta intresse i detta uråldriga Homerosverk?

Det är en berättelse som osar av machoideal och kvinnoförtryck. Av död och fanatisk plikttrogenhet, men den är mänsklig. Förutom att handlingen fängslar, spänningen stegras och karaktärerna och deras öden etsar sig fast så är det en modern krigsskildring utan förskönande. Berättelsen blir i sin omänsklighet mänsklig och demoniserar inte olika sidor i krig. Trojaner och greker är fiender men först och främst människor.
Något som gör att dagens politiker och makthavare i världen borde få sig en rejäl dos av Illiaden till frukost varje morgon.

Av Ninna Bengtsson 27 mar 2004 18:21