Kärleksateisten

Kärleksateisten


Du frågar vad det är för färg
På dina ögon?
Jag säger, det borde väl du veta!
Du säger du behöver kanske
En annan man
Jag säger, börja genast
Leta!
Jag förde min själ
genom fukten i din skreva
I fåfäng förhoppning om att
en gång, en dag, få leva
Jag står i glömskans korridorer
på jakt på salva för öppna sår
Minnet bleks när kärlek steks
På bål
Hur långt räcker mina armar?
Hur många famnar?
Du söker närhet, jag tar närhet där jag hamnar
Varje punkt sätter stopp
Varje komma längtar, å fruktar slakt
Varje ord kostar
Du steker mina tankar. Jag rostar
Du säger livet är en gåva
Jag säger för mig är livet
De stunder då jag inte kan sova
När jag går uppstår sår
Å tiden läker långsamt i år
Varje sekund bränner mot huden
Din kropp saknar ärr,
Min är av ärr luden
Idag stannar tiden. I natt får vi ro
Vi kunde aldrig riktigt mötas
annat än där drömmar bo
Du hade kärlek, jag saknar tro
Nånstans börjar jag
Nånstans slutar du
Nånstans började signalen
Som slutar .....
Du trodde kanske jag
Var du
Du trodde kanske
Vi var nåt
Du trodde kanske på din tro
Men det finns ingen........

Av Andreas Grant 04 mar 2004 15:39