"Mina drömmars Stad" - bleknar ...

Tiderna är märkliga, men nog så viktiga. Det är nu vi alla är med och lägger grunden till vilket samhälle våra barn ska växa upp till.

Vi finns i ett allvarligt vägskäl. Jag sade det på en politikerdebatt för något år sedan att de beslut vi fattar idag blir de konsekvenser våra barn får leva med, och vad det gäller införandet av marknadshyror så leder detta till en sådan allvarlig segregation vilket därefter är omöjligt att rehabilitera.

Vi har facit i många storstäder ut i världen, Paris, London och New York. Frågeställningen blir: är det så vi vill ha det? För trettio år sedan rev politikerna Klara kvarteren för att släppa in bilarna och kommersen och vi skulle bo i luftiga, ljusa förorter. I dag så säger vissa av dessa politiker, att de kanske förhastade sig något och inte riktigt förmådde tänka i ett längre perspektiv. Ett av misstagen då, var bl.a. att tömma citykärnan på boende, vilket vi idag försöker rehabilitera något med vissa "kosmetiska" åtgärder.

Men släpper vi in marknadshyror att gälla, så kan vi inte efter tio, tjugo, trettio år ens göra några kosmetiska åtgärder utifall att vi åter kommer till besinning efteråt. Marknadshyror leder uppenbart till en segregerad stad... och är oåterkalleliga beslut! Det går inte att ångra efteråt, eller snarare, det går inte att göra något åt det DÅ!

Vi tömde citykärnan på liv för trettio år sedan och idag… vad gör vi? Är det inte samma sak en gång till? Sakteligen tömmer vi staden på själ och liv.

"Mina drömmars stad" - vår vackra stad! Vad är det då som gör vår stad vacker? Kultur, historia, vacker arkitektur, ett läge som vissa turister lite benämner som Nordens Venedig, vattnet är rent, mycket parkområden, närheten till havet samt Mälaren. De är de yttre faktorerna och till det måste då läggas en annan aspekt - människorna!

Människorna är det kitt som fogar en stad samman. Trivs människorna så bidrar de ju också av hjärtat och då uppstår möten, beröring och kultur. Många politiker har också sagt att vår stad kännetecknas av en mångkulturell befolkning, att här samlas och samsas fattiga, rika, gamla, unga, friska, sjuka och människor ifrån en rad olika länder och kulturer och sammantaget utgör detta ett mustigt färgackord.

Märk väl ett mustigt!

Men hur länge klingar detta mustiga ackord om vi tar bort allt fler toner ur ackordet. Det bleknar och bleknar och till slut består det bara av en ton! Och det är inget ackord!

Kan vi inte besinna oss nu då och försöka tänka något längre än förra gången eller är det ändå så att vi ständigt måste upprepa våra misstag. Detta misstag kan stå oss dyrt. "Mitt medvetande om staden, är endast mitt medvetande om mig själv..." Lawrence Durell

Av Ari Eskelinen 01 mar 2004 16:46