Diktatorn

ja, med anledning har de ett program på radion, lokalradion, P4, om Diktatorer, ja, de frågar, undrar:

Hur skulle du gå till väga?

Vad skulle du ändra på?



Det ringer in folk.

Fan!

En massa Ostskallar ringer in.

Ja.

De skulle, varenda en, ta makten, gå till väga, upprätthålla den, med våld och hot om det samma, ja, genom att vifta med stora knivar, skrämmas.

Fan.

Det är inte bara ohederligt, nej, utan även dumt, inte särskilt intelligent, nej, det är en ostätares idé, att ta makten, bibehålla den, genom, våld och hot.

Inte särskilt intelligent.

Nej.

Och vad ska de ändra på?

De hojtar om storebrorssamhälle,

ska avskaffa alla åldersgränser, monopol, förbud.

Skriker och gastar om integritet och frihet.

Frihet?

Fan,

vi snackar diktatorer.

De,

hojtar om allas totala frihet,

tänker ta, bibehålla, makten, genom att

vifta med stora knivar,

hota och skrämmas,

ta till våld,

fan.

De pratar om SIN frihet.

Fan.

Hur har de tänkt upprätthålla sitt styre?

Fattar de inte att ett styre som bygger på hot om våld är,

helt och hållet beroende på deras fysiska närvaro.



Inte särskilt intelligent.

Nej.

De kommer tvingas

anställa spioner,

sätta upp övervakningskameror,

tjuvlyssna,

på telefonen,

fan,

de tjuvlyssnar

på,

telefonen,

våra samtal,

hit och dit,

ja,

bara för att du har stora brallor,

eller

råkar känna honom med stort skägg, som alltid fick brudarna efter discot, ni vet vem jag menar?

Nej?

Men skit samma, det stämmer, de tjuvlyssnar på telefonen, samlar oss i stora register, samlar DNA, tvingar oss att lämna blodprov, springa på samtal, förhör, hit och dit, regelbundet.

Fan.

De hojtar om Storebrorsamhälle, vill avskaffa monopol och åldersgränser, sätta upp kameror, vill tjuvlyssna.

Fan.

Tänk efter lite.

Komma och snacka frihet.

Fan.

SIN frihet.

Om vi avskaffar alla förbud och regler får vi inte den totala friheten, nej.

- Jo?

Nej, vi får anarki och i anarkistens samhälle, sker allt på de starkas villkor, ja, vi blir helt och hållet beroende av majoritetens omtanke om de svaga och små, ja.

Finns den?

Omtanken.

Finns den?

Fan.


Det som stör mig, är inte det att de faktiskt skulle kunna tänka sig bli diktat atorer, stammar jag, snubblar på ordet, nej, utan att de är så jävla tröga.

- Ja, du ser, du ser, ner på folk, för att de är dumma i huvudet, du ser, du har fascismen i dig, du med, som vi alla. säger Strindberg, där han sitter bredvid mig i sätet närmast mittgången, på bussen, nitton, mot Hälla, via sjukhuset, lasarettet, Västerås centrallasarett, i den där novellen, På bussen, i den där sköra måndagsmorgonen, ja.

- Du ser du ser ner på människor, som är dumma och svaga, inte fullt lika intelligenta, som andra, säger

Strindberg

tycker att jag ser ner på de som är svaga och dumma, inte fullt lika intelligenta, fan.

Nej.

- Jo.

Nej.

- Jo.

Nej.

- Jo, det gör vi alla.

Nej.

- Jo.

Fan.

- Jo.



Men fan, är det allt.

Sträcker deras ambitioner sig inte längre än så,

än att styra så länge de faktiskt bara har en fysisk närvaro,

kan vifta och hota med stora knivar,

bara tillfredställa sina ytliga fysiska behov,

få bestämma ett tag,

roffa åt sig,

äta ost,

genom att tvinga sig till makten med våld,

upprätta ett jävla storebrorssamhälle,

fan.



Skulle jag ta över världen, ja, så skulle jag försöka skriva texter, göra revolution, i varje människa, ge dem tankar, de kan välja att göra till sina egna och regera, långt efter att min fysiska närvaro upphört, fan.

- Det där är bara flummigt skitsnack, säger Mellanchefen på det där kontoret, ni vet?

Flummigt?

- Ja, det funkar inte så i verkligheten surru. I verkligheten måste man vara logisk, säger Mellanchefen, rationell.

Vad är flummigt om inte att vilja omkullkasta ett storebrorsamhälle genom att upprätta ett nytt, fan, vad är det?

Logiskt?



- Du ser, du ser ner på dem bara för att du tycker de är tröga, fan, satan, du har fascismen i dig, ja, under ytan, ligger den och smyger, även i dig, du ser ner på dem där, vad skrev du? Ostskallarna, du ser ner på Ostskallarna och du äter fan ost själv? Säger Strindberg, är upprörd.

Ja, men fan, jag äter ost, ja, även jag, äter ost, dricker mjölk, ja men begreppet Ostätare, handlar inte om att äta ost utan om att sitta framför TVn i kalsongerna, spela bingo och inte bry sig, byta kanal, så fort det blir svartvitt, blir de nervösa, börjar snegla, se sig runt efter närmaste glasögonorm till plugghäst som de kan spöa.

Tryck ner han,

i,

toaletten,

snön

och

spola, fan.

De blir nervösa, irriterade om man presenterar dem för något uttrycksfullt, någon som anstränger sig, pluggar på, fan.

- Du ser, du ser ner på dem, du har fascismen i dig.

Fan.

- Ja, fan, säger Bukowski, där han sitter i den stora fåtöljen, den bruna, slitna, värdig en belönad författare, står i det stora hörnet, mitt emot mitt, bredvid Strindberg, sitter i det andra hörnet, till höger om Bukowski, framför mig, ja.



Vi har lämnat bussen, novellen, På bussen, ja, nu sitter vi i Poetens lilla lägenhet, en etta, Engelbrecktsgatan, mitt emot Rudbecksparken, ja, Han, jag, Poeten sitter uppe, mitt i natten, en helt vanlig och pratar med Strindberg och Bukowski, som så många gånger innan och även senare, ja.


- Komma och snacka om fascism, när killen slår ett slag för de svaga och mobbade, det uttrycksfulla och intelligenta, fan, mot övervakningskameror, DNAregister och rätten att tjuvlyssna, fan, säger Bukowski, ja, Charles Bukowski, har trängt sig in i texten, ja.

- Vi har det alla i oss, även du, Charles, även du har fascismen i dig, ser ner på de dumma och svaga, tycker Strindberg blänger surt på amerikanen, i hörnet bredvid, det vänstra, från mig sett, till höger från Strindbergs hörn, synvinkel, ni vet, allt är relativt, olika, inte lika, beroende från vilken vinkel, man tittar på skiten, ja.

Fan.

- Komma och snacka fascism, fan, jag var där i skyttegraven, när vi gav dem, stryk, på pälsen, sist.

- Där sprang man med en jävla hjälm på huvudet och ducka under kulorna, ven, slet kamraterna itu, jag var där fan. Kom inte och snacka om fascism eller nazism med mig, säger Bukowski.

- Stämmer det? Var du där? Men ja, vi har det alla i oss, ja, fan, satan, så är det.


- Fan, här, ta en sup och bli som folk, säger Bukowski, trollar fram en flaska vin, en Casilero Del Diablo, ur bakfickan, ja, ta en sup och bli som folk, du har druckit på tok för mycket Absint, fan ta en sup, ja ni vet?


Fan.

Av T.L Stjerna 20 feb 2004 09:36