Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Berätta om livet, mamma

...

Och, mamma
jag placerade orden
i stjärnorna
för att föreviga.

Jag hoppades så starkt
att tårar av sorg
låg i det förflutna
och att minnen
som bländar
försvinner i djupet.

Jag vill bara
leva kvar i dagar
av nostalgins glans, mamma
Jag vill ju så gärna.
Då ängarna blomstrade och
skrattet runt omkring oss
övertog syret.
Då barfotasomrar
smakade som bäst.

Och skenet underifrån,
varför berättade du aldrig?
Där gränserna når sitt ultimata och
där jorden snurrar på
i sin takt utan att
fråga mig, mamma.
Orden snubblar
utan att jag hunnit
stapla dem.

Och mamma, jag undrar
Över mitt undermedvetna.
Kan man älska någon
man egentligen
aldrig mött utan endast
gett avsked till?
Och utan förbindelser i en värld
av kommunikationer, finns jag då?

Men jag vet inget, mamma
Jag är endast sjutton
så lär mig,
lär mig om världen, mamma.
Om livet.
Om hur sorger överlevs och
om hur ett krasar hjärta hålls ihop utan lim.
Lär mig
för snart är jag stor
och då måste jag veta.