Räcker längre, räcker långt

Och
det räcker så mycket längre
än världens alla ljus

Livets hastighet
kommer aldrig att få plats
på tråden, mormor,
hur mycket du än balanserar
för där,
där ska du trä på minnen
ifrån livet
som inte förrens efteråt
känts värdefulla

Månslagen slår över
jordaxelns exakta lutning
i trekvarts
och vi kliver in på nytt, mormor
utan din hand i min
och utan allt
men med andetagen hängande
i halsen och
evigheten som härjar
utanför

Men var inte orolig, mormor
alla minnen
har jag bundit förevigad

Ord
om hur nybakta bullar känns
och om hur
utslitna kortlekar smakar,
i sinnet
och en värmande känsla
utan begränsning

Tiden, mormor
är inlindad i ett mjukt
silkesband
med skenet underifrån,
som får världen att snurra
så mycket fortare
än jag vill,
förstår jag mig nu på
tidens anatomi
helt och hållet, mormor.

Allt
räcker så mycket längre, mormor
så långt
andetagen aldrig låter
dig att räkna.
Så mycket längre,
så långt.

Av Tina Fallgren 13 feb 2004 23:30