Bodström - en juridikens trendnisse

En oförklarlig svensk paradox är varför bara borgerliga politiker intresserar sig för polisfrågor och brottsbekämpning. Det är ju inte i kommuner med den högsta skattekraften som det är farligast att promenera på kvällarna. Men ringaktning, för att inte säga förakt för polis och brottsbekämpning, har under lång tid varit vanligt förekommande hos vänstern. Polis och försvar har på något oförklarligt sätt kopplats ihop och anslagen dit bör följaktligen minska. Därför är det också stilenligt att den nuvarande regimen inte alls vill tala om, än mindre bekämpa, den brottslighet som berör det stora flertalet svenskar. Man koncentrerar sig istället på en helt annan och mer trendig brottslighet som ger medialt genomslag.

Tänk efter. Vilka brott är det som mest upprör nuvarande regim om vi bortser från diskriminerings- och jämställdhetsbrott samt försök att klämma åt direktörer för diverse bonusprogram och lyxrenoveringar? Jo, brott med anknytning till sex. Prostitution i olika former lockar alltid till snabb lagstiftning, vildsinta och känslofulla uttalande och krav på omprioritering av polisens resurser. Följ bara justitiedepartementets hemsida får Ni se. Då dras minsann inget i långbänk. För cirka tio år sedan uppmärksammades incest. Man fick intrycket att det var ett gigantiskt samhällsproblem. Nyupptäckt dessutom. Incestbrotten försvann så småningom förövarna dog ut eller fängslades? då fokus riktades mot gruppvåldtäkter. Samtidigt utbröt en landsomfattande pedofilepidemi som krävde raska ingripande innan den försvann. Den senaste farsoten som drabbat oss är djursex. Ja, alltså inte mellan djur, utan mellan människor och djur. Och det är djuren det är synd om. Trendriktige Gustav Fridolinmp har följaktligen väckt en motion i riksdagen om förbud mot djursex. Självklart en riksdagsfråga av betydande brottsdignitet, det rör sig ju ändå om hur man nu vet det? 400 kors, grisars, hundars och katters väl och ve. Mona Sahlin, för övrigt på justitidepartementet även hon, och som alltid vet vad som går hem i media, förbereder för närvarande krafttag mot brottsligheten genom lagstiftning mot sexistiska annonser. Ja, ni ser mönstret. Det är sexrelaterade brott polisen skall prioritera. Stödet för det är också bedövande kompakt från diverse vänster- och feministorganisationer.

Det totala antalet anmälda brott år 2002 uppgick till 1,235,000. Hur stor andel tror ni berörde sexualbrott och våldtäkter? Antalet anmälda sexualbrott var 9.786 0,8 varav våldtäkter 2,184 0,2. Utan att förringa sexualbrottens betydelse så anser jag att det finns allvarligare och mer omfattande brottslighet att debattera och bekämpa.

Justitieminister Bodström är då dessvärre inte mycket att räkna med. Han vältrar sig gärna och vällustigt hellre i diverse sexträskdebatter. Då visar han handlingskraft och kunde exemepelvis tala om hur polisen skulle komma till rätt med glesbyggdsprostitutionen i Norrland. Annat var det under upploppen i samband med EU-toppmötet i Göteborg när han på dålig engelska skulle förklara för den samlade världpressen varför han och regeringen inte hade något som helst ansvar för vad som då hände. Oavsett vad man tycker om händelserna i Göteborg, skulle i vilket annat land som helst, justitieministern fått avgå efter ett så monumentalt misslyckande. Men inte Bodström inte. Han tillhör ju den socialdemokratiska adeln, är charmig och gör sig bra i TV. Sådana ministrar får sitta kvar. Inte helt förvånande verkar Bodström ha obegränsat med tid för annat än brottsbekämpning. Uppträda på gaygalor, skriva en bok om hur det är att vara minister och få åka i regeringsplanet, sitta i TV-soffor och berätta hur det är att vara småbarnförälder, upptar bla Bodströms tid.

Annars tycker man att diverse försök att höja den endast 9-procentiga uppklarningen av alla brott mot brottsbalken borde uppta en smula av herr Bodströms tankevärld. När sådana siffror kommer på tal samt att brottsligheten rent allmänt ökar blir ministern blek och har föga svar att ge utan hänvisar till kommande utredningnar. Inbrott 121,000 anmälda och 3 procent uppklarade är ett ganska vardagligt brott, som berör många, är av ringa intresse för ministern. Det samma gäller skadegörelse 140,000 anmälda och 4 procent uppklarade. Mångas rädsla - inte minst hos ungdomar - för oprovocerat våld och rån motiverar inga initiativ. Mer än på sin höjd prat. Inte heller att antalet poliser/1000 innevånare är väsentligt lägre och att antalet anmälda brott/polis är skyhögt högre än många jämförbara länder tycks oroa memoarförfattare Bodström.

I december 2002 fanns det ca 16,000 poliser i landet. Det var cirka 2,000 färre än för tio år sedan. När Bodström är riktigt trängd brukar han trösta oss med att det anställs en ny polis om dagen. I den takten tar det över åtta år för att ens komma upp till rikspolisstyrelsens blygsamma mål på 19,000 poliser.

Under tiden ökar antalet brott och privata säkerhetsbolag tar över delar av polisens arbete samt otryggheten breder ut sig. Men medan vi väntar på en bättre fungerade rättsstat, med mer resurser till alla rättsvårdande instanser, kanske polisen åtminstone kunde få syssla med att bekämpa allvarligare och mer omfattande brottslighet, än vad trendnissen Bodström för dagen prioriterar?

Av Lars Nilsson 11 feb 2004 12:17