Inför en könsneutral äktenskapsbalk

Frågan om möjligheten för samkönade par att ingå äktenskap med varandra pågår för fullt på tidningarnas debatt- och insändarsidor och frågan är inte ny. Den har varit en av många olika lagstiftningsfrågor som berört homosexuellas livssituation i allmänhet och den samkönade familjen i synnerhet. Idag kvarstår endast ett fåtal rättsliga skillnader och mycket tyder på att samma regler inom en nära framtid kommer att gälla för äktenskap respektive registrerat partnerskap. Det svenska samhällets officiella syn är sedan 20 år tillbaka att homosexuella par har samma faktiska och praktiska behov av att rättsligt kunna reglera sin samlevnad som heterosexuella par har. Många heterosexuella par väljer i dag att ingå äktenskap, medan många andra väljer att leva tillsammans utan att vara gifta. Skälen för det ena eller andra valet varierar sannolikt stort mellan olika individer. Synen på äktenskapet varierar naturligtvis på samma sätt också bland homosexuella. Vad som är avgörande är emellertid att heterosexuella par i dag kan välja om de ska gifta sig eller inte, medan homosexuella par inte har någon sådan valmöjlighet. När införandet av könsneutrala äktenskap diskuterats har det utkristalliserat sig ett antal återkommande invändningar mot en sådan reform och jag kommer här att bemöta dessa.

Den traditionella definitionen av äktenskapet har alltid varit begränsad till att omfatta endast en man och en kvinna, per definition heterosexuellt.

Att någonting alltid har varit på ett visst sätt kan inte i sig vara ett tillräckligt skäl för att det också ska förbli så. Äktenskapet har undergått åtskilliga förändringar och har alltid varit en föränderlig institution. En diskriminerande rättslig reglering, att äktenskapet per definition är för heterosexuella, kan inte gärna försvaras just på den grund som påstås vara diskriminerande. Att äktenskapet görs tillgängligt för par av samma kön påverkar inte vare sig giltigheten av eller värdigheten i heterosexuella pars giftermål.

Äktenskapets syfte är att främja familjens ställning och skapa en bra miljö för barn att växa upp i, äktenskapet främjar barnafödandet - homosexuella par kan inte få gemensamma barn.

Argumentet ger intryck av att det inte skulle vara viktigt att skapa en stabil rättslig ram för den homosexuella familjen, medan det däremot är det när det gäller den heterosexuella s.k. kärnfamiljen. Detta argument är kränkande för homosexuella och deras barn. Det är sedan länge ett vedertaget faktum att även homosexuella har barn. Om äktenskapet är bra utifrån barnens bästa kan det inte vara försvarligt att utesluta de barn som inte är biologiska barn till båda de vuxna i familjen från möjligheten att få växa upp inom denna ideala ram. Dessutom har heterosexuella par som - oavsett skäl - inte kan få barn ändå rätt att ingå äktenskap med varandra. Till och med par som helt enkelt inte vill ha barn har den rättigheten.

En majoritet av svenska folket motsätter sig en könsneutral äktenskapsbalk, varför inte bibehålla två parallella system?

När frågan om att öppna äktenskapet också för homosexuella par har diskuterats, har den möjligheten avvisats med hänvisning till att en sådan lagstiftning skulle strida mot den dominerande uppfattningen i samhället. Även om det funnits en negativ majoritetsinställning kan den inte ensam tillåtas motivera att en diskriminerande lagstiftning behålls. Att kollektivt neka en hel befolkningsgrupp rätten att ingå äktenskap - eller rättare sagt rätten att välja att ingå äktenskap eller inte - innebär vidare att gruppen utesluts från rätten till likhet inför lagen. Användandet av två parallella rättssystem - en partnerskapslag för homosexuella och en äktenskapsbalk för heterosexuella - utgör diskriminering, även om båda systemen medför samma rättigheter och skyldigheter.

Könsneutrala äktenskap hotar fria kyrkor.

Då homosexuella under pågående debatt fått gehör för sitt krav, att på samma villkor som heterosexuella kunna välja att gifta sig, har företrädare för ortodoxt och fundamentalistiskt inriktade samfund känt sig allt mer trängda och anfört teologiska skäl till att inte låta homosexuella ingå äktenskap. Frågan som nu måste ställas är vad som bör gälla för de religiösa samfund som givits vigselrätt, liksom för de av länsstyrelsen förordnade vigselförrättarna. Den som förrättar en vigsel i civilrättslig mening utövar myndighet, det vill säga offentlig makt. Den som har betrotts med befogenheten att viga människor bör alltså vara skyldig att viga alla som uppfyller lagens krav för att få ingå äktenskap. Anser man sig inte kunna utföra uppdraget på dessa premisser skall man nekas dessa uppdrag då vi lever i en demokrati och inte i en teokrati. Sammanfattningsvis är det min uppfattning att det inte finns några objektivt godtagbara skäl för att bibehålla äktenskapslagstiftningen i Sverige såsom en exklusivt heterosexuell rättsfigur. Arbetet med att införa en könsneutral äktenskapsbalk bör därför inledas snarast.

Av J. Åke Englund 02 feb 2004 16:34