Tårar och regn

Blandade försök



DU

Du som ser mig
för den jag är
du som hör mig
även när orden är stumma
du som känner mig
när jag inte ens själv gör det
du som älskar mig
du som räddar mig...

Människan är en underlig dröm som dröms av en sovande gud...

...guden drömmer

natten faller
sveper in världen i sin svarta slängkappa
drar med sig henne i en virvlande stjärndans bland galaxer
ett par minuter syns hon rodnande snurra runt månen
för att plötsligt försvinna, bli borta
rymden är ett eko av ensamhet och tystnad
ingenting finns kvar av det som en gång var
historien har ersatts av tomhet
hästen med man av silver trampar i Vintergatans snödrivor
natten är evig
den stjärnbeströdde Väktaren gråter
tårar spelar över himlavalvet likt stjärnfall
allt är tystnad, förväntan, förundran, förfäran...
den sovande guden har vaknat


Det kvällas över himmelshavet
skymningstunga vågor
slår mot horisontens rand
gråsvarta oaser av molnskugga
vilar strödda likt blänkande smycken
i den lysande fjordens vatten
ett okänt land över våra huvuden
stjärnornas spång leder över mörka djup
tyst betraktar jag kvällens storm och natthavets stiltje
medan min själ drunknar och föds på nytt
i evigt ljus från en fjärran strand.






Bidrag till Poesiskolan...

Av Ninna Bengtsson 01 feb 2004 12:46