Hud säljer

Det är ett par grader kallt. Marken är täckt av snö och eftermiddagssolen kan bara anas genom januaridiset. Jag väntar på grönt trafikljus. Det blir en minut över att filosofera kring märkligheter i vardagen.

Jag anar något i ögonvrån och kan inte låta bli att titta dit, men det är ju så reklam ska fungera. På en stortavla modell jättestor avbildas tre stjärtar, nakna sånär som på tunna, svarta stringtrosor. Den lilla tygfliken i linningen där bak är egentligen en fiffig kondomficka, som på de gamla klassiska femficksjeansen du vet.

Rubriken är fet och tydlig: "Passar alla!"

Stortavlan gör reklam för det senaste numret av Vecko Revyn där du får en stringtrosa på köpet. Modellen är reglerbar, det är därför den passar alla.

Nu blir det väl ett jävla liv, tänker jag samtidigt som jag måste erkänna att jag blir lite provocerad. Inte lika provocerad som när jag fastnade framför en skyltning inne i Twilfitbutiken för någon vecka sedan. Då blev jag stående i flera minuter framför en förpackning med ganska rejäla bomullstrosor av märket Calida. På framsidan står en ung kvinna, bredbent med händerna i sidorna. Blicken är kall, läpparna sammanpressade. Hon borde väga omkring 60 kilo, men nu tippar jag på max 45. Hur gick det till när man valde just den modellen och den bilden? Vilka argument vägde för? Hade man ont om tid? Fick hon äta sen? Jag borde dängt trosorna i kassadisken, men jag gick ut. Shoppade ingenting den dagen.

Hur tänkte kreatörerna som gjorde Vecko Revyns stortavla, den med rumporna klädda i string som passar alla? Det är intressant eftersom vi har vant oss vid, men kanske inte accepterat, modeller som bara är skinn och ben. "Vi tar ett par tjejer med antydan till valkar, och så en färgad tjej, då kommunicerar vi både bredd och bredd så att säga".

Kanske ser man en bonus i att rubriken kontextuellt kan väcka snuskiga fantasier? Nakenheten, stringtrosorna, de unga kvinnorna som läser tidningen för kanske tankarna till villiga småflickor? Hipp hipp hora? Sex säljer ju? Låter jag mig svepas med nu? Vilken tur att det snart slår om till grönt. Lyckas man provocera eller rycker vi bara på axlarna?

Vill Vecko Revyn på detta sätt vårda sitt varumärke? De räknar hur som helst med en ökad försäljning på 10 000 exemplar. Tidningen Resumé uppmärksammar att Amelia redan försökt sälja fler tidningar med hjälp av stringtrosor som fripassagerare för ett par år sedan, med uselt resultat. Vecko Revyns chefredaktör Charlotta Olsson berättar i samma artikel att man har ytterligare ett underliggande budskap med den justerbara stringtrosan som passar alla, nämligen att tidningens innehåll passar alla. Tveksamt om det går fram.

Annars hinner man tänka ganska mycket i väntan på grönt. Jag skjutsas iväg in i en oväntad tankebana, tack vare de där valkarna på stringmodellerna. När jag då och då känner mig fet och ful och osexig brukar min man viska "Du är ju min Zornkulla". Det är humor, humor är sexigt och har för det mesta positiv effekt. I alla fall på mig.

Jag ler åt stringrumporna. Trafikljuset slår om och när jag slirar iväg hinner jag precis se en halvnaken man i rutiga boxershorts och skyddshjälm ligga på rygg i busskuren med fötterna i vädret, exakt samma omtalade pose som Anna Nicole hade för ett tiotal år sedan. Den här gången handlar det om utnyttjade gästarbetare i byggbranschen. Riktigt smart annonslösning, men det visar också att naken hud även kan sälja viktiga budskap. När det görs med finess. Och humor.

Av Anna-Carin Collin 30 jan 2004 10:21