Klämd i en förbannad gråzon. Del 2.

Två exempel på gråzoner, det vill säga omöjliga livssituationer som människor kan försättas i, på grund av felkonstruerade socialförsäkringssystem. Min fars, och min egen. En resa bakåt i tiden, till mitten av 60-talet, och sedan framåt, för att belysa hur den svenska modellen med arbetslinjen har fungerat, och i vilken grad vår välfärd har varit generell. Våra inkomstrelaterade socialförsäkringssystem: a-kassa, sjukförsäkringen: sjukpenning, sjukbidrag och förtidspension , och socialbidrag, förutsätter de facto följande tillstånd hos individen: Antingen frisk eller sjuk! Inte i diffusa, svårdefinierade, medicinskt/psykiatriskt icke verifierbara gråzoner! Alltså: Kan man inte sälla sig till de friska, så måste man ha ett, i medicinska/psykiatriska termer, verifierbart ohälsotillstånd... annars är man illa ute... och blir svårt klämd!

Klämd, deformerad och driven i graven, vid 58 års ålder år -80... som till exempel min far! Frisk och stark, utav helvete... men sömnlös på grund av inre stress! Klämd! Vilket skapade ännu mer stress, som påverkade hela familjen, och som under lång tid byggdes in i mig, det socialt utsatta, men starka och osynliggjorda barnet.
Sömnproblem var ingen sjukdom, och därmed ingen grund för sjukskrivning.

Min fars livssituation i ett nötskal: Ingen inkomst alls, varken lön eller sjukpenning, under allt längre perioder... då han på grund av extremt svår sömnlöshet, inte orkade arbeta. Människor förslits såväl fysiskt som psykiskt, utan sömn! Ämnesomsättningen rubbas, vilket kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar, vilket min far dog av, och diabetes, även om den mentala förslitningen är mest kännbar med svårighet att integrera ny kunskap med gammal, minnesrubbningar, svårighet att fokusera på en uppgift, koncentrationssvikt, lättväckt irritation och bristande
förmåga till social interaktion etc. Ett svårt psykosocialt funktionshinder!

Precis som jag själv, stod min far på tröskeln till vuxenlivet, frisk och stark, optimistisk och livsbejakande, med gott självförtroende och ambitioner... då
han drabbades av detta gissel: sömnproblem, förslitningen, och fördomarna! Just starka människor med stor livshunger, med ett känsligt och särpräglat själsliv, med ambitioner och begåvning, långt utöver det vanliga, med inre stress och rastlöshet och som känner sann arbetsglädje drabbas i högre grad än andra. Livshungern och den inre kraften, liksom hindrar dessa särlingar att falla i sömn!
Lagommentaliteten och normalitetsbegreppet i den på 60-och 70-talen framväxande välfärdsstaten, dömde dessa människor till att för evigt bli missförstådda. Den svenska modellen med arbetslinjen, klämde den som var i en gråzon rejält! Och gör det än i dag, vilket vår starka och livsbejakande familj bittert fick erfara. Min fars potential gick förlorad! Han var ett tekniskt snille med en del uppfinningar på gång, men dessa kunde inte förverkligas. Min far hade inget livsutrymme, nämligen. Inte min mor heller även hon begåvad på grund av hans trängda situation, i en gråzon!

Klämd är lika med Alkoholintag för att få lite sömn, för att kunna arbeta ihop en lön, vilket ju än i dag krävs av frisk person, låt vara sömnlös! Den som är frisk, och inte arbetar, skall heller inte äta, enligt arbetslinjen!
Resultat: Min far drevs in i alkoholism på grund av en alldeles orimlig livssituation. Han var per definition, frisk och stark, och förväntades därmed kunna arbeta trots att han led av extremt svåra sömnproblem. Ibland total sömnlöshet! Mellanölet, som kom -65, då jag var 5 år, visade sig kunna skänka honom lite sömn, så att han nödtorftigt kunde hanka sig fram, och arbeta i perioder, av högst varierande längd, som blev allt kortare, eftersom alkohol på längre sikt, är en usel och ytterst beroendeframkallande sömnmedicin! Små kvantiteter alkohol, i egenskap av sömnmedel, blir, såsmåningom, enorma kvantiteter. Min far var helnykterist, och drack inte en droppe öl, under hela 25 års tid, fram till 1965! Nödgas man bruka alkohol som medicin, så blir man alkoholist.

Mental förslitning utbrändhet på grund av långvarig svår sömnbrist, har alltid funnits, men var fram till mitten av 90-talet, ett okänt begrepp inom vården. Den som inte har kunnat återhämta sig med hjälp av sömnen, men varit frisk och stark, definitionsmässigt, har blivit svårt klämd i systemet, livet igenom! Min far drev sig till det yttersta, långt bortom det som mänskligt sett, är möjligt, ända in i stress- och utmattningstillstånd, med alkoholism som följd,
blev hårt kritiserad och missförstådd, av dem som hade en god och pålitlig sömn, blev av dessa beskylld för att "vända på dygnet" och sova på dagen, vilket han inte gjorde! Somliga tror sig veta allt om alla, utan att någonsin ha tagit reda på fakta, utan att känna till orsakssammanhangen, utan att ha någon egen personlig erfarenhet eller kunskap om företeelser, som de gärna har förutfattade meningar om, snappar villigt upp allehanda tyckanden och uttalanen från besserwissrar och "initierade" skvallerkäringar, lägger till, och drar ifrån, förvanskar, efter eget gottfinnande och kanske medverkar till att en medmänniska drivs i graven! Det är så lätt att prata, men så svårt att leva!

Att samtala är en konst som kräver ömsesidig respekt och förmåga att lyssna. Att prata om andra, att tala till någon, utan att ge denne möjlighet att svara, det vill säga. Att totalt dominera ett "samtal", är ett respektlöst beteende, rotat i rädsla! Själv fick jag växa upp i ett laddat spänningsfält och härdades i ett stålbad. Följden blev inbyggd stress, och en inbyggd sårbarhet beträffande sömnen. Det laddade spänningsfältet i vår familj uppstod mest på grund av att somliga i vår släkt inte tålde min fars politiska uppfattning och livsinställning, vilket vittnar om svaghet och rädsla hos dem själva! Dessa svagsinta individer drev in kilar mellan mina föräldrar, i den för mig alldeles uppenbara avsikten, att försöka bryta sönder vår familj, utan minsta tanke på, eller hänsyn till, att det fanns ett litet barn som tvingades växa upp i detta hårt laddade spänningsfält. Den fientliga avsikten var att härska genom att söndra! Över den starke härskar den gemene och andligen svage! Pasternak: Doktor Zjivago. De småskurna själarna, som ryser inför, och räds det avvikande, och får gåshud vid blotta anblicken av en stark och orädd människa som går sin egen väg, utan att snegla på vad omgivningen tycker, har så bråttom att försöka kränka och tillintetgöra, väl medvetna om att deras eget intellekt är lika slött som en döddansare!

Denna insikt gav mig kraft, att stolt gå framåt genom livet, rakryggad, utan att titta i backspegeln, något som vissa omständigheter senare i livet, dock tvingade mig till.
Barn får växa upp i skuggan av välfärdsstaten, under ekonomisk stress och otrygghet, bara för att en förälder råkat hamna i en gråzon, lika med inkomstbortfall utan kompensation från de inkomstrelaterade, påstått generella Lögn upphöjt till kubik! sociala trygghetssystemen! Arbetslinjen och inkomstbortfallsprincipen är heliga kor som ej får slaktas, i den svenska modellen. Räddhågset
tassar alla kända debattörer och proffstyckare inför det arroganta och maktfullkomliga betongpartiet SAP. I vårt välfärds?samhälle finns och har alltid funnits många klämda styvbarn! Gråzoner som ingen vågar lyfta upp till debatt! Vänsterns position här är oklar, men sveket är uppenbart.

Min mor var och är en mycket stark kvinna, som blev hårt klämd i en tuff livssituation, under min uppväxt. För att min far blev klämd i systemet! Tack vare henne åt vi oss mätta. I det framväxande folkhemmet skulle varken kelgrisar eller styvbarn finnas. Vart tog den visionen vägen? De stora fyrkantiga välfärdssystemen , som klämmer människor och deformerar livet, skapar vanmakt och frustration, kan i mycket hög grad ha bidragit till de höga ohälsotalen. Vår sociala ingenjörskonst förbisåg tyvärr helt förekomsten av gråzoner, vid välfärdsbygget, vilket fick som tragisk konsekvens, att udda individer med inbyggda sårbarheter och avvikande psykisk läggning, som har svårt att klara av en hårt strukturerad och stressig tillvaro, att leva efter klocktid, men som per definition, är friska, blev och alltjämt blir svårt klämda styvbarn! I trygghetssystemen. Definitionen på välfärd är: Att färdas väl från vaggan till graven utan att bli klämd på vägen, av idiotiska regelverk i fyrkantiga system. Att få behålla sin värdighet.

Av Mona Nilsson 22 jan 2004 18:37