Fotboja på män

Jag har aldrig varit involverad i ett förhållande med fysisk eller psykisk misshandel. Att jag och mina före-dettingar gått skilda vägar har haft andra orsaker. Så all min erfarenhet av våldsamma män är skriftlig. Men av allt man läst och hört kan man nästan dra slutsatsen att det bara är rena rama turen att man aldrig hamnat i klorna på någon psykopat. Trots detta har man ibland funderat på vad man själv skulle gjort om situationen uppstått.

Samhället och lagarna verkar inte kunna göra speciellt mycket för att skydda kvinnor från män som misshandlar. En misshandlad kvinna som äntligen lyckats komma loss från det helvete som hon dagligen levt i, byter det bara mot ett liv i flykt. Familj, anhöriga och vänner som hon skulle behöva som stöd, får hon lämna bakom sej. Väl medveten om att all kontakt med dem innebär en risk för hennes och de andras liv.

Behålla arbetet är det knappast något tal om när mannen känner till arbetsplatsen. Vilket betyder att hon blir tvungen att leva på socialhjälp. Ovanpå allt annat blir barnen tvungna att lämna sina kompisar, skolan och den invanda miljön.

Besöksförbud gör varken till eller ifrån. Oftast struntar den f.d. mannen i det. Blir mannen dömd till fängelse, verkar det nästan som om han bara sitter av tiden med att planera hur han ska komma åt henne när han väl kommer ut. Idag är det mer eller mindre omöjligt att gömma sej för någon. Förr eller senare är det en bekant till en bekant som ovetandes avslöjar för mannen var kvinnan finns. Eller så kanske någon av barnen ringer och berättar för pappa var de är. Bara för att pappa varit "dum" mot mamma, är det inte säkert barnen alltid förstår det hela. Pappa var ju snäll mot dem.

Varför då inte vända på det hela? Istället för att tvinga kvinnan att gömma sej för oöverskådlig framtid, se till att mannen bli synlig. Sätt en elektronisk fotboja på mannen och gör ett veckoschema där varje minut på dygnet är redovisad. Mannen kan då fortfarande forsätta att leva sitt liv. Jobba, träffa vänner och bekanta. Ha kontakt med barnen, om han "bara" misshandlat mamman. Även kvinnan kan behålla sitt arbete och barnen stanna kvar i den invanda miljön.

Kvinnan ska ha tillgång till schemat och alla avvikelser från det ska omedelbart meddelas henne och polisen. Så att hon kan sätta sej i säkerhet vid behov. Varje gång mannen avviker från schemat, ska han när han blir "infångad" igen, skjutsas till närmaste poliscell. Där han från det dörren stängs, blir tvungen att tillbringa de närmaste 12 timmarna. Med tillgång till endast vatten. Ingen mat eller kontakt med yttervärlden.

Fotbojan ska kompletteras med någon form av terapi. Straffet ska vara på obestämd tid. Om det tar 6 månader eller 60 år är oväsentligt. Så länge budskapet; "Lämna henne ifred!" inte går in, får han finna sej i att själv bli den som är kontrollerad dygnet runt.

Som det är nu, finns det säkert många kvinnor som vet att det är ingen idé att försöka bryta sej loss. För i längden finns det ingen som kan skydda dem. Och mannen vet att påföljderna inte är mycket att oroa sej för.

Jag förstår att herrar jurister och lagvrängare sätter i halsen. Beröva en man friheten bara för att han råkat bli lite hårdhänt? Det är så man ibland undrar om det sitter hustrumisshandlare och våldtäktsmän och skriver lagarna. Eftersom det inte hänt mycket med lagarna som reglerar straffen, där kvinnor är de som utsätts. Eller så struntar man tydligen i att använda lagen på rätt sätt. Kom ihåg hur det gick i Tumbafallet.

Ekonomin sägs vara så viktig idag och kriminalvården dras redan med platsbrist. Nå, gör verklighet av mitt förslag och alla inblandade tjänar på det. Både offer och gärningsmän kan fortfarande fungera i samhället. Men den största vinsten skulle tillfalla barnen.

Av Ilona Betula 03 jan 2004 13:50