tcchhiiiisscchhhiii

Igår kväll gick jag och min kille en promenad ner till vattnet vid Erstaviken i Stockholm. Dimman hängde som ett vibrerande klangspel i luften och glittrade. När vi kom ner till bryggan hörde vi ljudet som av en slang som stod och sprutade ut vatten. Ni vet "tcchhhhhiiiiiiiiiissssscccchhhhhiiiiiii". Vi undrade förstås varifrån ljudet kom, eftersom vi inte kunde se någon slang, då vi till vår häpnad förstod att det var vattnet som lät. Det lät som om man hällt in en Tonic i ett glas med gin och isbitar, om ni förstår, fast inte lika hemtrevligt utan lite läskigt sådär. Med hjälp av månens sken kunde vi nästan se isen bildas invid vassruggen. Det var häftigt - hela havet sprakade. Min nyårsupplevelse so far. Mer lär det bli ikväll. Jag hoppas inte mina öron ramlar av vid något misslyckat uppskjutande av nyårsraket eller att någons finger flyger sin kos. Det vore lite misslyckat. Själv tycker jag fyrverkerier är totalt överreklamerade. Det tyckte jag inte när jag var yngre. Då var det bara häftigt - Nja, eller när pappa stod i värsta utrustningen för att skjuta iväg en liten kalvig raket, tyckte nog jag och mina systrar att det gått lite för långt. Tänk om grannarna såg. Där stod pappa iförd Skärmglasögon och Jättelika handskar och Brandtåliga kläder och ropade till oss barn att hålla oss borta. Precis som om vi inte gjorde det - vi stod ju redan tjugo meter bort! När "raketen" väl poppade iväg som en dålig utlösning, var pappa så irriterad av nervositet att det hade varit bättre om han aldrig skjutit iväg den alls.

Jag gillar inte raketer längre. Det är onödigt. Jag tänker bara på alla stackars djur som undrar vad i helvete det är frågan om. Tänk de stackars fåglarna som sitter där på ett ben på någon isfrusen pinne och försöker slappna av tillräckligt för att få sig en liten tupplur. Så plötsligt blir det ett jäkla smällande och skjutande. Dom flaxar omkring i mörkret med deras små fågelhjärtan pickande som ringklockor. Vad faan ska dom tro? Dom tror ju det är världskrig varenda år. För att inte tala om alla som upplevt krig som måste sövas ner med starka tabletter och gräva ner sig djupt under täcken och kuddar i släckta rum med neddragna rullgardiner - tänk på dom stackarna! Det är det förstås inga som gör eller...!? Nej, det ska smällas och hurras och festas och supas som om det vore så himla speciellt att det är "Nytt" år. Och det Svenska Folket inleder nyårsdagen med en härlig spya för att markera det nya årets inträdelse.

Hemma hos oss är det djurpensionat i kväll. Vi har bjudit in alla djur som tycker det är jobbigt med nyår. Det brukar bli en hel del. Ryktet har nämligen spridit sig i år. Förutom våra egna djur; två undulater, två kaktusvråkar och en tämjd vildkatt har vi fått ja från fyra koltrastar med släktingar, två små blåmesar som inte är riktigt som dom ska i knoppen, tre rådjurssyskon och eventuellt en älg. Det ska bli jäkla kul faktiskt. Vi kanske har Jan Malmsjö på i bakgrunden - han har så en så lugnande stämma. Så det ska nog gå bra, hoppas jag.

Ja, det var väl allt...

Av Anna Drangel 31 dec 2003 16:59