Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Soloquist i baren dan före dan...

Som om det inte räckte med julklappsrim?

På stora torget i lilla staden
är allt så stilla och täckt av snön.
Det klingelingar i granens lyktor.
Det blåser snålt och nu sjunker graden.
Hör ticketack, snart blir gubben grön.

En man i baren på stadshotellet,
han tänker - hur har jag hamnat här?
Hur gick det till, vart tog åren vägen?
Tänk om jag gift mig med Gun istället
och inte Barbro? Hon var väl kär.

Nej inte fan, hon blev ju på smällen!
Men minnet grumlas när åren går.
Sju ungar har han runt om i landet.
Tre dar till jul, det är sena kvällen.
Han tittar ut, vintern blir nog svår.

Han sveper glaset, beställer nötter
och en öl till, spelar det nån roll?
Sen var det Lisbeth och hennes syster
med silikonbröst och långa fötter.
De var rätt lika på lite håll.

Men Elin minns han och hennes tänder.
Hon kunde nynna med munnen full.
Men hon bedrog honom regelbundet.
Han skrattar till, det är sånt som händer.
Men han höll ut, mest för barnens skull.

Och så Maritza med puckelryggen
och svarta naglar, helt klädd i lack.
Han dras till kvinnor med små skavanker,
så lätt att smickra, han är en stygg en.
Han tycker om när de säger tack.

Trehundra mil sista fyra dygnen.
Går det ihop sig? Knappt nätt och jämt.
Han vänder blicken mot pianisten.
Hon sjunger orent, nu ser han stygnen
på hennes armar och ler beklämt.

Han hör på avstånd ett glitterfnitter
Tre tonårshuldror, nyss var de barn.
Han känner doften av deras ångor,
De står intill honom där han sitter.
Han sluter blicken, skäms gamla karl’n!

"Nu stänger baren, var det nåt mera?"
Han tittar upp, ler åt hennes ticks.
Hur har han missat en blick som skelar?
Han skulle gärna inseminera
men tackar vänligt, ger extra dricks.

Nu är det natt och han borde sova
men står i yrsnö på stadens torg.
Han känner vinden så vass mot kinden
och tänker: "Livet, det är en gåva
trots jävligheter, konkurs och sorg".