Vården idag! Del 2

För att hänga med bättre så läs gärna : Vården idag!
Vilken publicerades 20031102 här på Sourze.

Kampen fortsätter. Sen jag skrev sist så har följande hänt:

Jag fick efter lång tids väntan äntligen tid hos en annan läkare, som är knuten till den terapeut som jag går hos.
Förklarade min situation för henne och hörde mig för om hon hade möjlighet att gå in och göra något i mitt fall. Hon lyssnade och vi kom överens om att hon skulle göra ett försök. Hon skulle skriva en remiss direkt till min sjukgymnast, vilken jag tidigare gått hos. Jag gav henne dennes namn och adress, kände ett litet litet hopp tändas igen.

Tiden gick men inget hände, inte ett ljud. Jag tog då själv kontakt med sjukgymnasten i fråga och frågade om han fått remissen. Men så var inte fallet. Han erbjöd sig dock att kolla upp det och samtidigt fick jag en tid hos honom så han kunde göra en bedömning av mig och vilka problem jag nu har och vad jag behöver för behandling, med hänsyn tagen till min fibromyalgi. Det som kom fram när han "kollade upp" vad som hänt, var att läkaren i fråga hade inte alls skickat remissen till honom, utan hon hade skickat den till min husläkare och som i sin tur var den samme läkare som tidigare gav mig det negativa beskedet att jag ej fick fortsätta gå hos min sjukgymnast.

Men inte nog med det.. idag var jag hos min sjukgymnast igen för att höra mer ingående vad mötet med läkaren givit. När de diskuterade just mitt fall, visade det sig att det inte ens var en remiss hon skrivit till honom, utan bara en förfrågan om han i sin tur kunde skriva en remiss åt mig för att få tillgång till sjukgymnastik igen...

Beskedet, tillika rådet jag fick löd:
- Åsa, byt läkare.

Han kommer alltså inte att skriva remiss så jag får fortsätta gå hos min sjukgymnast. Det känns verkligen som en dålig såpa just nu. Än en gång, samma visa, men denna gång är jag inte bara tvungen att bita ihop och göra mig hörd. Nu ska jag finna en ny husläkare också. Ord och handling går tydligen inte hand i hand. Vad är det för mening?

Just nu känns det nästan än värre än tidigare. Den läkare som jag äntligen fick träffa och som jag tyckte verkligen lyssnade, kände förtroende för och som jag tyckte handlade till min fördel, känner jag idag besvikelse över. För att inte tala om min husläkare som visar sig vara mer enkelspårig än en.. ja, vad ska jag likna honom vid..
en skena till en kökslåda! Samtidigt så är jag glad att jag återfått kontakten med min sjukgymnast, det känns i alla fall tryggt. Han känner mig rätt väl efter alla år och det känns också bra att vi tänker likadant och att han står på min sida när det gäller läkaren. Det känns som ett krig.. en kamp för att få ett hyggligt liv!

Jag fick också veta att från och med den sista december i år så inträder det remissfrihet: Alltså du behöver inte ha en läkarremiss för att få komma till sjukgymnasten, beslutet läggs istället på sjukgymnasten själv. Däremot kommer de att gå efter en speciell prioritering. Den diagnos och de problem jag har skulle i denna prioeriteringsskala hamna på nivå 3 på en skala 1-5.

Kan inte låta bli att småle åt hela situationen, men gråten sitter i halsen. Så nu sitter jag här och funderar på om jag ska byta namn till NivÅsa 3... Vad säger ni om det, kan det vara nåt?

Av Åsa Welin 16 dec 2003 10:47