Äntligen.
Äntligen kan jag sätta upp mitt hår
och låta vinden kollra bort min nacke
Den är outtröttlig
till skillnad från din tungas våtvassa stråk
Denna köttiga muskel
som du inbillade dig
skulle överleva oss båda
Äntligen.
Äntligen kan jag armera hjärtat på plats
säkrad för framtida stötar och skalv
Det var på tiden
jag trodde aldrig den här stunden skulle komma
Nu kan jag andas ut
stelna till
och behöver inte längre
överrumplad
knäa och knipa
Äntligen.
Av Anna-Carin Collin 16 dec 2003 07:05 |
Författare:
Anna-Carin Collin
Publicerad: 16 dec 2003 07:05
Ingen faktatext angiven föreslå
Poesiskolan, Poesiskolan, i, betong, topp, tå | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå