sourze.se

Huvudlöst Bryderi II

...

Såsom vi alla som vandrar livets kringelkrokiga och tidvis riktigt snåriga stigar i varierande terräng och klimat, försöker kartlägga vår färdeväg för att veta var vi har varit, så att vi ska kunna hitta tillbaka, men även för att veta vart det bär hän.

Såsom vi bygger illusionen av gemensamma förklaringsmodeller över livets väsen och lanserar dem som standardiserade kartverk över verklighetens topografi, med var och varenda stenbumling utmärkt. Såsom dess detaljrikedom och faktaspäckelse är överflödigt för var och en och bara tycks beröva oss fantasin om vad som kan finnas där emellan.

Men människan behöver endast triangulera mellan sig själv och två fixerade punkter för att veta sin relation i förhållande till den omgivande världen. Det är sedan fritt fram att fylla tomrummen däremellan med mening och innehåll, och var och varenda en har här sina egna kriterier och urvalskriterier att gå efter.

Herr Nidaros huvudsakliga sysselsättning var destillerat oblomoveri, men det är som vi alla vet en föga lukrativ sysselsättning som inte mättar några munnar, om ens en. Det fadersarv han snålat med under årens lopp började tunnas ut och snart skulle kistans botten kunna skönjas. Han blev därmed så illa tvungen att ta ett tveksamt litet steg bortom sin egen drömvärlds domäner och utforska den anarkiska, andefattiga och konventionella samvaron för att söka sig en inkomst.

- "Du var då inte mycket för världen", kommenterade assistenten på arbetsförmedlingen torrt. I vanliga fall skulle Herr Nidaros handlingar stämplats med den stora stämpeln "Hopplöst Fall" i illrött bläck och förpassats till den sociala omsorgens ömma handhavande att parasitera på samhällskroppen, vilket inte hade varit fy skam i hans ögon. Parasit, detta oförtjänt pejorativa begrepp fyller ju dock som allt annat i den näringskedja som är både du och jag, en funktion. Vad vore då en värld där man inte fick sparka på de som ligger, mot vilka man icke finge triangulera sitt eget vällyckade ego och må bra på kuppen ? Slicka uppåt och sparka nedåt har väl alltid varit mottot för dagen.

Assistenten hade nämligen en sådan där dag, ni vet. En sådan där dag då det inte fanns några hopplösa fall eller ständiga förlorare. En sådan där dag som den barmhärtige samariten och Jesus, bland många andra, måste ha begåvats med i överflöd. Hon ögnade Herr Nidaros en andra vända från topp till tå med en genomträngande, genomskådande blick. Hon synade de knapphändigt ihoptråcklade sömmar som genom ett under verkade hålla ihop hans bräckliga själ och lekamen, och nog tyckte hon sig långt, långt längst därinne hitta strimman av ett hopp och möjligheten av en möjlighet till förändring. Det föll sig också så att det just den dagen fanns det ett arbete även för någon så oduglig som Herr Nidaros.

I vanliga fall brukade de enorma kohorterna av överutbildade akademiker få förtur till de magra arbetstillfällen som dök upp. Det politiska spelet använde sig i denna av ständiga vidareutbildningar för att maskera de oroande arbetslöshetssiffrorna, vilket resulterat i att kvalifikationerna för ett vanligt städjobb kunde förutsätta en examen i mikrobiologi eller kemisk analys. Men man får fräsa lagom när näsan är borta och det är bättre att ha än att vara utan. Den här dagen låg dock det akademiska stratat och gruvade sig över gårdagens valborgsmässiga eskapader, oförmögna att sig just för någonting. Herr Nidaros skickades så iväg för att installera sig på begravningsbyrån som skulle göra det stora misstaget att anställa honom, och fann där en sysselsättning som passade honom som handen i handsken och pitten i Greta. Hans uppgift var att göra de avlidna presentabla för de närmast sörjande som kom dit för att ett sista farväl.. Som man väl kan tänka sig var detta inte alltid helt lätt, men efter en kortare lärotid och en sällan skådad nitälskan tillika en naturlig fallenhet från Herr Nidaros sida, blev han så småningom en riktig konstnär på området. Hans oro över Moniques huvudlöshet dämpades således för en tid då hans energi och fallenhet åt tankens flykt fick ett annat utlopp. Måhända hade detta blivit slutet på denna saga och herr Nidaros sent omsider hade blivit en någorlunda välanpassad individ, om han inte en dag fick till uppgift att bereda en flicka så fager och skön. Den unga kvinnan motsvarade till fullo den föreställning Herr Nidaros hade gjort sig om hans ljuva Moniques anletsdrag. Nöden har ingen lag plägar man säga och den som någon gång har varit djupt olyckligt förälskad vet detta mer än väl. Efter visningen sågade han helt sonika av huvudet på liket för att bära hem det i en konsumkasse. Passformen visade sig vara helt perfekt. Vilken lycka. Himlens mistlurar och tordöner bröt ut i en himmelsk kakafoni som tycktes bjuda upp till wienervals; Monique var nu om än bara för en tid fulländad. Men av jord är man kommen till jord skall man åter varda...

bidrag till författarskolan


Om författaren

Författare:
Ambjörn Madegård

Om artikeln

Publicerad: 12 dec 2003 11:52

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: