Dina ord och mina åror
Talar och bryter både mig och vattenytan i fåror
Men bara för en liten stund
Sen är vi och ytan hela igen
Och vår vänskap och vårt skepp går aldrig på grund
Jag lägger mig försiktigt ner
i sanden och mot dig ler
Jag ber dig ödmjukt om hjälp
att dra båten iland
så vi mötas och åter kan ligga på samma strand
Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola
Av Åsa Welin 26 nov 2003 10:49 |